Eminem begraver påhoppen

Markus Larsson

HIPHOP. En del två? Det verkar vara ren dårskap.

Med mästerliga "The Marshall Mathers lp", världens mest sålda hiphopalbum på 2000-talet, blev Eminem en egen genre. Det gick inte att veta var artisten Eminem, alter egot och sociopaten Slim Shady eller privatpersonen Marshall Mathers började eller slutade i låtarna.

Men att Eminem tretton år senare återvänder till sin populäraste skiva – han har till och med blonderat håret igen – är som att Pink Floyd skulle gå tillbaka till "The dark side of the moon".

Eminem vägrar själv att kalla sitt nya album för en uppföljare till "The Marshall Mathers lp". För honom är det ett återbesök. Han har några garderober kvar att städa ur.

Men titeln och omslaget, som föreställer Eminems barndomshem i Detroit, gör ändå att förväntningarna blir lika stora som Kanye Wests självbild.

Vissa spår är svårsmälta. Vad ska man med "Berzerk" till, det misslyckade försöket att renovera soundet från 80-talets Beastie Boys?

Som kamplåt för ökad självkänsla och självförtroende, ett tema som Eminem aldrig överger, är "Survival" tyvärr mer som Survivors "Eye of the tiger" än "Lose yourself".

Och "So far...", där Em samplar en gammal inspelning med Joe Walsh från The Eagles, låter hillbillybuskis.

Men det är underbart kul när Em, som inte ens tappade sitt sinne för humor på usla skivan "Re­lapse", hyllar producenten Rick Rubin genom en perfekt imitation av Yoda. Dessutom bygger hela låten på The Zombies "Time of the season" (lägg in tre utropstecken här).

Och inte ens den musikaliska såskoppen Nate Reuss från Fun kan förstöra "Headlights" – ett öppet brev till Eminems gamla ärkefiende, mamman Debbie Mathers.

När Em ber om ursäkt för sin låt "Cleanin’ out my closet" och rappar att han älskar henne, trots all skit som de upplevt tillsammans privat och offentligt, gör rysningarna det svårt att kalla "MMLP2" för en repris.

Albumet är inte däruppe bland årets bästa, men jag kommer ändå att lyssna fånigt mycket på delar av det.

I "Headlights" och "Bad guy", som innehåller hypnotiska verser där Em gör en passning till "Stan" och bland annat rannsakar sina misogyna texter och homofobiska påhopp, växer insikten fram om att tid och förlåtelse kan vara det enda sättet att gå vidare.

Det känns som att Eminem gräver ner gamla oförrätter och Slim Shady för gott – en hel era som han ständigt måste överträffa och jämföras med. Är han fri nu?

Fotnot: "Marshall Mathers lp 2" släpps i dag.

BONUS

Bästa spår: ”Bad guy”. När låten ändrar ton och temperament efter fem och en halv minut... oslagbart.

Visste du att... siffrorna på dörren på omslaget, 19946, står för Dresden 19946 - adressen där Eminem bodde ett tag under uppväxten. Huset ligger i ett område med förbommade bostäder i östra Detroit och är till salu.

Lyssna också på ...skivans största inspirationskälla från år 2000, ”The Marshall Mathers lp”.