Popsicle håller än
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-03-23
Nya samlingsskivan visar att Per Bjurman hade rätt
The good side of; Popsicle (warner)
Det var jag som hade rätt och kverulanterna som hade fel.
Popsicle lät inte ”rätt” enbart mellan betongväggarna i Hannas Källare.
Popsicle VAR verkligen ett storartat popband.
På riktigt.
Vi som bevittnade den osannolika återföreningen på skivbutiken Pet Sounds gloriösa 25-årsfest i vintras fick den sanningen bekräftad redan då.
Ni andra kan använda den här färska samlingen som omtumlande påminnelse – eller uppenbarelsebok.
Det hudlösa, sköra, intensiva och vackra i svetslåge-indien på albumdebuten ”Laquer” – min första, svenska femplusskiva som recensent för Aftonbladet – är, visar ”The good side of”, helt tidlöst.
Lika tidlöst är det varma, mjuka, jordiga och svängiga i countryocken på den tredje, självbetitlade, Niclas Frisk-producerade skivan.
En handfull klassiker – exempelvis ”Hey princess” och ”Please don’t ask” – låter till och med ännu bättre idag än när Magnus Högmyr blandade sina oerhörda vodka limes i den där cykelkällaren.
Det var jag som hade rätt, hela tiden...
Per Bjurman