Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Mikael, Mikaela

Dennis Lyxzén: ”Det var väldigt många gymkort som köptes”

Uppdaterad 2013-02-12 | Publicerad 2013-02-08

Stjärnan om Refused återförening – och vinsten på kvällens Manifest-gala

Refuseds återföreningsturné blev en revansch och ett 82 spelningar långt segertåg.

I kväll prisades Umeåbandet på Manifestgalan.

– Vi har var ett ganska marginaliserat hardcoreband från norra Sverige som folk kanske inte riktigt tog på allvar. Det här känns skitkul, säger frontande Dennis Lyxzén.

Det är knappast för priser och berömmelse Refused en gång började sin resa uppe i Umeå. Det vet de flesta som någon gång följt bandet. Men efter ett galet år har hardcorepionjärerna fått en upprättelse som medlemmarna knappt själva väntat sig.

– Vi är inte direkt bortskämda med sånt här. Det är verkligen svinkul att få ett sånt här erkännande, säger Dennis Lyxzén.

För ett år sedan berättade Refused om återföreningen och att de ville göra milstolpen "The shape of punk to come" rättvisa. I hemlighet repade bandet hårt och disciplinerat hemma i Umeå. För Dennis som gjort runt 1400 spelningar sedan bandet la av 1998 var det kanske inget problem att hitta liveformen. Men David Sandström hade inte spelat trummor seriöst på väldigt länge, Jon Brännström och Kristofer Steen hade inte stått på en scen på 14 år.

– Det viktigaste var att inte bli en nostalgiakt utan kännas här och nu. Det var en stor utmaning att närma sig de här låtarna när man är 35 plus. Och jag kan säga att det var väldigt många gymkort som köptes när vi bestämde oss för att åka på turné, säger Dennis och skrattar.

Turnén har kantats av ett succérus som ekat genom hela världen. Planen var att göra tio spelningar, det blev till slut 82 stycken. 

– Det gensvar vi har fått känns overkligt. Det får man verkligen vara superödmjuk inför. Vi slog an en sträng hos så många för länge sen och nu var det upp till oss att inte göra dem och oss besvikna. Hela resan har varit extraordinär. Vi spelar ganska hård och aggressiv musik och så tittar man ut och där står 2 000 pers och skrattar och ser glada ut. Många, framför allt i USA, upptäckte oss efter att vi hade slutat och de trodde nog aldrig det här skulle hända. Det har genomsyrat hela turnén.

Det har känts hela vägen som ni varit lite förvånade över hur stort det blev. Var förväntningarna lågt ställda eller har ni missbedömt hur stort inflytande Refused haft?

– Hahaha, jag tror det är västerbottningen i en. I väldigt många år så tänkte vi att det där Refused-peppet där ute är lite överdrivet. Så har vi alltid tänkt. Folk som gillar en, man tror att det är något fel på dem. Att det tog så lång tid innan vi återförenades tror jag beror på att vi under en lång tid inte trodde på oss och vår genomslagskraft. Att vi har resonerat som att det inte är någon som bryr sig, egentligen. 

För några år sedan berättade du att ni tackat nej till tre miljoner för att göra en enda återföreningsspelning i USA. Vad har den här succéturnén betytt för er ekonomiskt?

– Jag tänker att allt är retroaktivt efter alla Refused-gig genom åren, haha. Det klart att det är trevligt att jag kanske inte behöver oroa mig jättemycket om jag vill köpa efterrätt närmaste året men samtidigt är det en ganska irrelevant grej. Det som har betytt något är att vi har hittat tillbaka till varandra som vänner.

Rören i förstärkarna har knappt hunnit svalna. Refused är över för den här gången men Dennis jobbar redan för fullt med sina andra band. I mars kommer en ny platta med AC4 och just nu lägger han den sista sången på en ny Invasionen-skiva som släpps i en engelsk version i USA i juni. Efter sommaren kommer den svenska.

Hur definitivt ska man se Refuseds avsked den här gången?

– Man är en annan människa nu än för 14 år sedan. Vi tyckte inte om varandra och kände att vi var på väg mot ingenstans, snabbt. Så är det inte nu. Vi gillar varandra, har jättekul och känner att vi kan göra låtarna rättvisa. Det svåra beslutet att återförenas var för ett och ett halvt år sedan. Om något skulle hända i framtiden så känns det inte lika dramatiskt. Det lämnar väl en liten dörr på glänt, men samtidigt finns det inga planer.