Jason Derülos show är märklig

Besök från Molly Sandén räddar inte oklart konsert

Dans, avancerad gymnastik, chip and dale-show, gympass och - japp - Molly Sandén.

Konsertens enda röda tråd är att musiken aldrig står i centrum.

En tegelvägg på hjul ­rullas fram, ett graffiti-kid sprayar ”Jason” över den och bakom väggen står - ­tadam - Jason och lurar.

Som tonårsstjärna har 24-åringen från Florida det mesta. Han wailar fram frierier, spelar pingis med bröstmusklerna och dansar fantastiskt, trots att han så sent som för två år sedan faktiskt bröt nacken i en otäck dans-relaterad olycka.

Blir till ”Ladies night”

Men spänstigheten slutar inte vid dans. Snart förvandlas konserten till en form av ”Ladies night”. Derülo och hans barbringade dansare visar gymtricks i en byggnadsställning. Träningspasset kröns av armhävningar med tjejer från publiken på ryggen.

Mitt i allt kommer ­Molly Sandén in - enligt uppgift influgen från LA på stjärnans begäran - och kör sin schlager ”Why am I crying”. Molly är grym, men känns oklar i sammanhanget.

Som mycket, mycket annat.

Inte direkt ödmjuk

Via dansuppvisning, en cover på Lordes ”Royals” och dj-medley landar konserten i smittsamma ”Trumpets”, radio-r’n’b:ns svar på ”Var nöjd med allt som livet ger”.

Det är uppenbart att Derülo vill bli minst lika stor som Usher. ”Det här är bara början, tack för att ni är här och skriver historia med mig i kväll”, hälsar han ödmjukt från scenen.

Då måste han jobba lika hårt med musiken som i byggnadsställningen.