Rå. Ren. Rock – av Danko Jones

Joacim Forsén

Varje riff är på liv och död för Danko Jones – så många får han

Och bilen går bra?

Så in i helvete.

Efter drygt 15 år med samma konstruktion har Danko Jones inte en enda felkalibrerad skruv.

Kompromisslösheten har präglat hela karriären. Bult­enkla riff. Ett malande driv utan tjafs, eviga gitarrbyten eller pretentiösa ambitioner att förändra världen. Bara rå, ren och enträgen rock.

Det är väl nåt decennium sen jag första gången blev överkörd av Danko Jones och superlativen som beskriver bandets skallhårda konserter fungerade bra redan då.

Svettigt predikande

Tusentals livetimmar senare är att köpa biljett till den här förvridna bluesbesten att betala för en trio men få fem man på scen.

Så övertygande och våldsamt tajt är bandet. Varje anslag, trumtakt och utandning är på liv och död.

Men framför allt, där Torontokombon har svårt att övertyga fullt ut på skiva finns alltid tre extra växlar live.

Som ett övergymmat Kiss, ett vansinnigt AC/DC eller ett hårdare Jon Spencer Blues Explosion lyfter till och med de svagaste låtarna.

Riffen är svettigare, drivet kåtare och frontmannens showcharmiga predikande förlåter akilleshälarna.

Avslutningen blir visserligen inte riktigt det crescendo som Danko Jones lägger grunden till på Debaser Medis i kväll.

Övergödda på energi

Bandet tappar nån cylinder och det är lite bus i förgasaren.

Men det är lätt att förbise. Tempofallet märks bara för att kanadensarna har övergött publiken med energi hela första timmen.