Underbart sentimentalt
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2006-08-30
Men Lisa Miskovskys gotiska americana räcker inte hela vägen
Changes (rock)
Lisa Miskovsky har den senaste tiden prenumererat på ett 90-talsfenomen. Mina kollegor, vars smak jag respekterar, har avfärdat henne med en axelryckning och skrivit upp hennes namn på så kallade utelistor.
Att ogilla Miskovsky börjar i mitt skrå bli vad svensk litteratur tycks leta efter – en kanon. Det är lite orättvist.
Det positiva med Miskovskys och Jocke Bergs fortsatta samarbete är att musiken blir allt svårare att kategorisera. Grunden för de storslagna ljudbilderna är fortfarande kall och gotisk americana. Melodierna är klädda i rimfrost, medan inspiratörer som The Cure och Emmylou Harris lämnar fotspår i snön.
Och Lisa Miskovsky sjunger underbart sentimentala texter om ensamma nyårsaftnar, Rolling Stones album ”Let it bleed” och, tja, det sällsynta naturfenomenet svart hagel.
Hon lyckas kanske inte fylla en hel cd på drygt 50 minuter med oavbrutet fascinerande musik.
Men det är väldigt svårt att tycka illa om artister som döper ballader till ”20th of December Madison Avenue”.
Bästa spår: ”Acceptable losses”.
Markus Larsson