En nödvändig uppvärmning
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-03
till Perssons Pack
Packets livecomeback är kanske inte strålande.
Bara ytterst välkommen och efterlängtad.
Så här stora svenska hjärtan får aldrig glömmas bort.
För elva år sen valde Per Persson att stoppa ner Perssons Packs karriär i en sorts fryspåse.
Och om nån då hade sagt att samma grupp skulle tinas upp och släppa en av de bästa skivorna år 2009 ... jag kan villigt erkänna att jag hade skrattat högt. Men den senaste skivan ”Öster om Heden” är en magnifik återuppståndelse.
Låter tunt i början
Tyvärr är inte gruppens turnépremiär riktigt lika stark som comebackalbumet. Det låter, åtminstone till en början, lite tunt.
Perssons Pack, som på scen består av fem personer, lyckas inte pumpa in tillräckligt mycket syre och kraft i låtarna för att musiken ska börja brinna på allvar. Långa stunder står jag och önskar att bandet hade större resurser så att de kunde fylla scenen med mandoliner, körer och blås.
Men det är samtidigt en konsert där inlevelsen och intensiteten växer för varje låt. Anförda av framför allt Magnus Lind och hans dragspel lyckas Perssons Pack till slut att skaka av sig all mjölksyra.
Allsångskalabalik
I de avslutande numren låter det som att det ramlar omkring en berusad och högljudd tjugomannaorkester i lokalen. Versionerna av framför allt ”Stenad i Stockholm” och ”Gråmånen” är helt fenomenala. För att inte tala om ”Tusen dagar härifrån”.
I den sista hinner Per Persson bara sjunga ”Stopp, hej hallå ...” Sen drar den stora allsångskalabaliken igång.
Finalen ger en föraning om vad publiken kan vänta sig i sommar. Premiären var nog bara en nödvändig uppvärmning.