Plågsam lyssning
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-04-06
Will Smith bjuder bara på enstaka ögonblick av lättsam, kul pop
Will Smith
Lost and found (pop)
(Interscope/Universal)
På bio är Will Smith bäst när han nöjer sig med charmig, lättsam underhållning. Han må ha gjort hyfsat ifrån sig i både ”Ali” och ”I, Robot”, men det är i pastellfärgade komedier som ”Hitch” han verkligen blommar ut.
Detta gäller även hans musik.
Så länge han springer runt och larvar sig är allt lugnt, problemen uppstår när han ska börja fejka att han är hård och seriös.
På ”Lost and found” finns enstaka ögonblick av lättsam, kul pop – singeln ”Switch”, med sitt idiotiska dancehall/mambobeat och den skönt spralliga old school-duetten ”Pump ya brakes”, med Snoop Dogg.
Betydligt värre blir det i gravallvarliga ”Tell me why” där Will börjar rapsjunga om Nelson Mandela och 2Pac och försöker låta som om han gråter av vrede och sorg i studion. Det är riktigt plågsam lyssning och lätt det sämsta Mary J Blige någonsin gästat på.
Att Will Smith verkligen tror att han låter bra när han ägnar sig åt sån musik får mig att undra om skivans titel handlar om hans egen personlighet.
Martin Gelin