Rock med tunn sorgkant
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2005-08-31
Toni Holgersson har en av få röster man verkligen lyssnar på
TONI HOLGERSSON
”Tecken på liv”
(rock)
I början av 90-talet hade Toni Holgersson en glimrande karriär. Hans eftertänksamma lägereldsvisor hittade hem i alla möjliga läger och försåg Plura/LeMarc-traditionen i svensk rock med nytt, ungt blod. Vad få visste då var att han hade haft drogproblem sedan tidiga tonåren. Under fem år och lika många album lyckades han hålla beroendet i schack. Men 1994, efter albumet ”Lyckliga slut”, rasade han tillbaka ner i avgrunden och föll djupare än någonsin.
Det här är en comeback som han länge inte vågade tro på själv, men nu är den ett faktum. Och gamla fans har all anledning att lyssna. För Holgerssons förmåga att skriva väl berättad, varm akustisk rock med tunn sorgkant finns där fortfarande. ”Tecken på liv”, producerad av Lasse Englund, är inte hans allra skarpaste samling sånger men han kompenserar det med tio nya år av livserfarenhet. Och trots att lyriken kan dra åt klichéer har Holgersson en av de där få rösterna som man verkligen lyssnar på.
Håkan Steen