Mikael Wiehe & Björn Afzelius
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-07-11
Olympiska nätter (pop,visor) 
Mikael Wiehe och Björn Afzelius kan anklagas för mycket men inte för att sakna humor. De två låtskrivarna som hade regerat proggens 70-tal i Hoola Bandoola Band började efter några år som soloartister göra akustiska konserter tillsammans. Och de hittade snabbt en vänskapligt gnabbig scenjargong som effektivt balanserade upp gravallvaret i de många politiska texterna. Duon drog alltid mer publik tillsammans än var för sig, och det som hände mellan låtarna kan mycket väl ha varit en stor anledning till det. För de hade dynamiken hos en klassisk komikerduo.
Den fundersamme teoretikern (Wiehe) och den lite mer streetsmarte känslomänniskan (Afzelius), som sina olikheter till trots kompletterade varandra och förmedlade en djup vänskap. Duon hörde inte minst under 80-talet till Sveriges absolut populäraste artister, och om somliga av deras respektive studioskivor kanske inte åldrats så väl är den här boxen om tre liveinspelningar och en livedokumentär en gedigen påminnelse om varför. De knarriga, måttligt hippa skåningarna var ju roliga. Och ofta gjorde sig deras sånger allra bäst på två akustiska gitarrer.
De kunde emellanåt framstå som påfrestande rättskaffens, och även om man får beundra engagemanget - en stor del av pengarna som kom in på de gemensamma konserterna gick till saker de brann för, inte minst frihetskampen i Latinamerika - är det sällan sångerna om Nicaragua och Victor Jara som berör mest på den här boxen. Det är när Afzelius och Wiehe sjunger om vänskap och vuxna människors kärlek som de gamla inspelningarna från 1983, 1985 och 1994 verkligen hittar in i 00-talet.
BÄSTA SPÅR: Kom hem till mej