För övrigt anser jag att apan bör vinna

Markus Larsson

KIEV. Sverige är antagligen chanslösa.

Portugal kan skriva historia och vinna för första gången.

Men förhoppningsvis är detta apans år.

Robin Bengtsson får sikta på att bli topp tio.

Och vara rätt nöjd med det.

Ingen rimlig person kan begära något mer av ”I can’t go on”.

Det är ett gott generiskt hantverk, och inte så mycket mer. En helgardering i det stora ESC-tipset.

Fjolårets final i Sverige var på många sätt ett undantag, inte minst resultatet.

Det var svårt att se Ukrainas överraskande seger som något annat än en politisk markering mot Putin.

Och eftersom Ryssland inte deltar i år är ordningen återställd – det är fenomenen som vinner tävlingen.

I Kiev finns det två: Francesco Gabbani från Italien och Salvador Sobral från Portugal.

Deras gemensamma nämnare: filur.

Precis som Loreen 2012 passar inte någon av finalens förhandsfavoriter riktigt in i mallen. Bland alla vrålregisserade nummer och bildsköna tomma skal är de klassens nördar.

Den ena tjuvröker på rasten (Gabbani). Den andra är en tillbakadragen drömmare som gärna låter håret vara som en obäddad säng (Sobral).

Vilket gör att de genast känns mer levande och personliga.

Det spelar ingen roll att Salvador Sobral exempelvis sjunger en ballad som var modern 1948. I kväll räcker det med att han ställer sig vid mikrofonen och ser lagomt yrvaken ut.

Sobral är den övergivna kattungen som folk vill ta med sig hem. Han låter som resultatet av en tillfällig romans mellan Benjamin Syrsa och Judy Garland. Bidraget ”Amar pelos dois” väcker också samma varma och sentimentala känslor som ”Ser du stjärnan i det blå” och ”Over the rainbow”.

Francesco Gabbani har en annan energi och attityd. Han låter en Eros Ramazzotti-melodi dansa med en gorilla.

”Occedentali’s karma” har redan vält Italien. Och om det är någon som kan få majoriteten av tv-tittarna att rocka apa i kväll är det Francesco.

”Occedentali’s karma” driver med människans modemedvetna andlighet och fåfänga. I intervjuer har han sagt att bidraget är inspirerat av boken ”The naked ape” där zoologen Desmond Morris försöker sätta fingret på vår art och våra närmaste släktingar.

Må så vara. Låten är framför allt barnsligt kul.

Portugal har aldrig vunnit ESC tidigare. Det är kanske på tiden.

Men det vore roligare om en poplåt vann än en ballad.

Inte minst med tanke på att vinnaren riskerar att bestämma hur bidragen i tävlingen kommer att låta och vara nästa år. Många kopierar fantasilöst nog guldmedaljören ett år för sent.

Vill Europa verkligen ha en lång och seg kavalkad av drömska godnattvisor?

Nej, hellre ett italienskt ”alé” än ett portugisiskt ”zzzz”.

Go, apan, go.