Så förolämpar SVT din smak i Mellon – igen
Vårda bra låtar – belamra dem inte med billigt krafs
Så galna är lördagens scenshowerMALMÖ. Välkomna till Melo-fucking-difestivalen.
Och så här kommer tyvärr SVT, artisterna och skivbolagen att förolämpa just din smak i kväll.
Lät det där hårt?
Äh, låt nu en straight vit man för en gångs skull få mansplaina er lite i fred.
Melodifestivalen handlar inte bara om musik och låtar.
Bidragen måste fylla tv-rutan med lite ögongodis också, effekter och tricks och rekvisita med syftet att få tittarna att svälja kroken, lyfta blicken från sina smartphones och rösta.
I fjol bläddrade exempelvis David Lindgren sig fram genom rader av gröna laserljus. Poängen är att numrens ansvariga ibland utgår från att du, kära tv-tittare, har en lika stor koncentrationsförmåga som en packad guldfisk.
Numren måste innehålla någonting mer än bara artister. Nästan vad som helst går bra.
Det finns några härliga exempel på det i kväll.
Mariette klarar sig bäst. Hon sjunger omgiven av fyra dansare i vita snören. Allt påminner lite om när mössen i Askungen syr en balklänning.
Vad dessa svävande dansare vill uttrycka är högst oklart. Men det är rätt kul att säga ”boing” varenda gång som deras händer eller fötter landar på scengolvet.
Sedan har vi Lisa Ajax och hennes ”selfieruta”. Och där lämnade omdömet tävlingen i torsdags och tog en taxi över Öresundsbron. Vad vi vet så sitter samma omdöme kvar i Köpenhamn och dricker pilsner.
Det är inga fel på bilderna som Ajax projicerar på sig själv. De är fina. Men greppet gör också att ”Idol”-vinnaren inte alls framstår som självständig och tuff utan oklädsamt självupptagen. Det tillför ingenting.
Och Benjamin Ingrosso? Inte sedan Kayo släpade fram en tingest som liknade ett luddigt dasslock upp på scenen har någon uppträtt framför ett lika stort ”Och hur tänkte ni här?”
Programledarnas manus – katastrofen fortsätter
Tack, jag vet. Det lurar en söt ”Mitt livs novell”-historia om ett fruset hjärta i det där skrynkliga folieskräpet bakom Ingrosso.
Men kom igen.
Man ska vårda låtar som ”Good lovin’” med silkesvantar. Hålla dem lika ömt som Björn Ranelid en dag kommer att bära sitt sista rullande ”r”. Inte belamra dem med billigt krafs.
Men allt i den här krönikan är egentligen en ursäkt för att slippa tänka på den stora elefanten i rummet – programmets manus.
Ja, jag har sett genrepet. Ja, det är en pärs.
En gång drömde säkert årets programledare om att få stå inför Sveriges största tv-publik och vara smarta och roliga. I stället får de resa runt i olika hockeylador och säga ”Nu är Lisa Ajax här för att göra rent hus”.
Rengöringsmedlet Ajax. Rent hus. Rent. Ni fattar. Dessutom ett återanvänt skämt från i fjol. Skratta gärna sönder näsbenet.
Ägna Clara Henry, Hasse Andersson och David Lindgren en tanke i kväll.
De kan inte må bra. Det är ju synd om dem.