Israel kan bli en mardröm för EBU
Allt har förändrats i Eurovision song contest
MALMÖ. Medan du sov i förrgår förändrades allt.
Israels bidrag växte och blev en av de största guldfavoriterna.
Det är tyvärr en mardröm för EBU.
Allt har handlat om Israel.
Bortsett från diskningen av Joost Klein kommer också allt att handla om Israel tills tv-tittarnas sista poäng avslöjas långt efter midnatt i kväll.
Uppmärksamhet är den dyraste valutan i Eurovision song contest, och inget annan av deltagarna har fått eller kommer att få lika stor uppmärksamhet som Eden Golan.
Sändningen av den andra semifinalen hade knappt hunnit sluta innan flera journalister rynkade på pannan och lutade sig närmare sina skärmar. Oddsen för Israels bidrag toksjönk hos spelbolagen. På några minuter hade Israel gått från plats åtta till plats två.
Visst har Golan en av årets starkaste låtar i tävlingen, men det förklarar inte rycket.
En av anledningarna är att den tv-kanalen Rai visade Italiens röstsiffror i rutan. Israel fick 39 procent av de italienska tittarnas röster. En gigantisk siffra. Vakna spelare började att satsa pengar utifrån den nya informationen.
Man ska ta allt med en nypa salt, jag vet.
Det betyder inte att Israel automatiskt kommer att få flest poäng av publiken i finalen. Kroatien är fortfarande favoriter. Men det betyder någonting.
Eden Golan var ingen topp fem-favorit innan den andra semifinalen. Nu känns en vinst inom räckhåll. Chanserna har ökat. Det beror inte första hand inte på musiken. Det är politik.
Situationen påminner om när Ukraina tävlade i Turin 2022 efter Rysslands invasion. Alla visste hur det skulle gå. Det var ingen tävling utan mest en fråga om hur många fler poäng Ukraina skulle få än tvåan.
Israels situation är mer komplicerad, men Hamas bestialiska attack den 7 oktober i fjol och det efterföljande kriget i Gaza har ritat om kartan och förutsättningarna för landets medverkan i ESC.
Israels bidrag får, och kommer att få, mängder av sympatiröster som inte bryr sig ett dyft om några melodier eller nummer. För varje demonstration och burop, för varje protest och motståndshandling, för varje gång en obekväm fråga ställs till Eden Golan under presskonferenserna av journalister och andra artister, oavsett om frågorna är rättvisa eller inte, ökar även viljan att hjälpa henne genom stormen.
Det är storpolitik och kulturkrig, i princip en fråga om du är för eller emot Israel i Gazakriget.
För att uttrycka det mer krasst:
Om du brinner för Israel har du ett bidrag att rösta på i finalen. Om du inte gör det har du 25 stycken och poängen smetas ut. Ur den synvinkeln kan Israel teoretiskt ta hem en jordskredsseger hos publiken.
Jurygrupperna infördes för att dämpa effekterna av grannländer som röstar på varandra och politik. Men i år finns det inte en lika självklar etta som Loreen ifjol. Rimligen bör jurygruppernas poäng spridas bredare. Israels bidrag är också för bra för att inte få några poäng av juryn. Allt annat vore napalm för EBU*. Foliehattarna skulle explodera, med all rätt. Eden Golan är, med tanke på konkurrensen, en värdig medaljör och inte noll poäng.
Även med juryn i åtanke är Israel en potentiell vinnare.
Med tanke på upptakten till finalen i Malmö – vad blir konsekvenserna om Israel vinner? Hur många länder, artister, fans och delegationer kommer att vilja bojkotta en final i Tel Aviv nästa år? Vad blir det kvar?
En lösning vore att skärpa reglerna och inte släppa in länder som befinner sig i krig. Men det beslutet borde i så fall ha fattats redan efter Ukrainas vinst 2022. Helst ännu tidigare.
Det kan vara ett olösligt problem. Alla länder kan inte tävla på samma villkor i ESC.
Årets final handlar inte om musik. Den handlar om politik, igen.
Kanske också om tävlingens framtid.
*EBU står för Europeiska radio- och tv-unionen. Unionen arrangerar och är ansvarig för Eurovison song contest.