Största skrällen hade inget med tävlingen att göra
GÖTEBORG. Hallå?
Nej, det hände inte mycket.
Den största skrällen var att programmet inte sög.
Vilket säger en del om vilken dy som Melodifestivalen harvade runt i förra vintern.
Herregud.
Men allra först: musiken.
Det gick ungefär som väntat.
Allt handlade om Nano, Wiktoria, Anna Bergendahl och Mohombi.
Frågan var bara hur bidragen skulle sorteras uppe i toppen.
Nano mumlade i stället för att sjunga och Anna Bergendahls trevliga låt hade ett mysko nummer. Det såg ut som att en trollkarl från ”Sagan om ringen” gått vilse på Plantagen.
Vad minns ni bäst? Vattenfallet eller melodin?
Wiktoria lyckades i sin tur med två saker. Hon gjorde sitt starkaste och mest emotionella framträdande hittills i tävlingen. Och hon presenterade även sin svagaste låt i Melodifestivalen.
Vad minns ni bäst direkt efteråt? Vattenfallet eller melodin?
Exakt, vattnet vann.
Och Mohombi är slug. Han och låtskrivarna har fattat att man inte ska vara för bra den här tävlingen. Inte för dålig heller för den delen. Man ska ha samma fetthalt som mellanmjölk: 1,5 procent.
Precis den siffran prickade Mohombi in med imponerande precision. Och då kan tydligen ett generiskt ”hello” gå hur långt som helst.
Det finns inte så mycket att säga om premiären, tack och lov.
Inget upprörde, inget störde, inget var hysteriskt kul.
SVT plockade ur återvinningen
Det kryllade inte direkt av nya idéer. SVT gick helt enkelt bort till återvinningen och plockade fram gamla grepp som har fungerat förr.
Lite korta sketcher som fyllde ut tiden, en bra mellanakt i form av ett israeliskt popmedley och ett lagomvasst manus där programledarna fick pladdra på.
Det var lite som att sitta och titta på bubblorna i en öppnad flaska med kolsyrat vatten.
Det finns säkert mer spännande tidsfördriv än att se just kolsyra tyna bort. Och det finns definitivt sämre saker att slösa bort sitt korta liv på.
Och det var ändå en rejäl uppryckning jämfört med i fjol, hur konstigt det än låter.
Här finns det åtminstone något att bygga på, en grund som inte förolämpar ens ögon och öron precis varenda sekund.
Dessutom känns det om att leken åter igen handlar om att vaska fram ett bidrag som kan vinna i Tel Aviv, att allting existerar i ett sammanhang som bygger på dagsaktuella ämnen och inte utspelar sig i ett parallellt och korkat glitteruniversum.
Golgata-vandringen är för tillfället över
De fyra programledarna gjorde inte heller bort sig utan kändes redan trygga och varma i sina roller.
Vad förra året ens handlade om är det faktiskt ingen som vet.
Det är ett av Sveriges största moderna mysterier, en mörk materia som forskarna fortfarande kämpar med att förstå.
2019 känns det som att Golgata-vandringen för tillfället är över.
Det finns en väg ut och ett ljus framme vid tunneln.
Vägen är lång och ljuset är svagt, men för första gången på två år kan jag äntligen skriva:
Det här kan bli ganska bra.
Resultat deltävling 1
Till final:
Wiktoria: "Not with me"
Mohombi: "Hello"
Andra chansen:
Nano: "Chasing rivers"
Anna Bergendahl: "Ashes to ashes"
Utslagna:
Arja Saijonmaa: "Mina fyra årstider"
High15: "No drama"
Zeana och Anis Don Demina: "Mina bränder"