Arjas mossiga parodi – är det Belgien 1982?
En elegant stormvind – men låten faller platt
GÖTEBORG. Är det en parodi?
Nej, det är bara Arja Saijonmaa.
Lugn nu.
Innan ni börjar gapa om elaka kritiker gör först som många andra sköna medmänniskor i svenska medelklassen:
Var lite mindfulness. Lägg dig ner på innanförskapets mjukaste Tempur-madrass och andas lugnt.
Föreställ dig att din ilska och ångest är en pärla, lägg pärlan på ett löv och låt den svepas i väg av vattnet.
Känns det bättre nu? Bra.
Ok, jag menar förstås inte att Arja Saijonmaa är värdelös, tvärtom.
Hon fyller en viktig funktion i tävlingen. Någon måste ju visa upp och gestalta tävlingens långa historia och traditioner.
Dessutom är Arja en mycket elegant stormvind på scenen.
Allt var verkligen, verkligen, verkligen inte bättre förr
När hon fäller ut ärmarna på sin vita klänning skulle hon kunna fylla en hangar. Hennes pondus är så tung att den plattar till de främre bänkraderna under torsdagens repetitioner.
Se och lär, High15.
Men själva låten ”Mina fyra årstider”?
En gammelschlager med färgglada teckningar på bildskärmarna och en bouzoukispelare som har flugits in från Grekland?
Det låter som Belgien eller Tyskland i Eurovision Song Contest, 1982.
Allt var verkligen, verkligen, verkligen inte bättre förr.
Arja Saijonmaa är inte den enda veteranen i år. Jan Malmsjö, Ann-Louise Hanson och Arvingarna deltar också längre fram.
Vilket givetvis får snålvattnet att börja forsa ur munnen på tävlingens mest nostalgiska fans, de där som tycker att allt som låter nyare än 1986 är alldeles för stökigt. De brukar ofta heta Stefan, för övrigt.
Själv undrar jag som vanligt:
Var är Forbes?
Om Arja, Jan och Casper Jarnebrink får vara med borde väl även bandet som slutade sist med låten ”Beatles” i Eurovision Song Contest 1977, ofta kallat för det sämsta svenska bidraget i tävlingens historia, få en chans till.
Jag menar, vad är den stora skillnaden?
I år sägs det att gamlingarna inte är lika chanslösa som tidigare år tack vare några mystiska justeringar i röstningsappen.
Må så vara.
Heja på vem ni vill, men rösta med förnuft och känsla
Men det är liksom inte meningen att diverse seniorer ska sno en massa final- och kvalplatser från artister som satsar på mer moderna uttryck. Någon måtta på eländet får det faktiskt vara.
Vi kan ju inte skicka en massa mossiga pausnummer till Tel Aviv i maj. En gubbe eller en Arja per år räcker, tack så mycket.
Heja på vem ni vill, men rösta med förnuft och känsla.
Annars måste vi kanske döpa om Sverige till Luxemburg om en månad.