Alla får passa sig för turboapelsinen
Markus Larsson om tredje delfinalen i Melodifestivalen
Tredje veckan av Melodifestivalen är känd för sin dårskap.
2022 är inget undantag.
Det har funnits en del bananer i tävlingen men aldrig en lika spektakulär turboapelsin.
Det är tio år sedan som Loreen vann med ”Euphoria”.
Publiken har fortfarande inte sett ett lika bra bidrag i Melodifestivalen.
Den tredje veckan levererade också samma år. Det är då som tittarnas röster och artisterna brukar gå helt banas. En kär gammal tradition.
När man tittar tillbaka på vecka tre 2012 finns det som vanligt en del frågetecken.
Det var ”Mirakel” med Björn Ranelid och Sara Li som stal showen
Youngblood? Maria BenHajji? Vad hände med dem?
Och tävlade Love Generation med ett bidrag som hette ”Just a little bit”? Där ser man.
Andra gick det bättre för. Molly Sandén gick direkt till final med ”Why am I crying” och har minst sagt fortsatt att ta guld i den riktiga världen sedan dess.
Men det var ”Mirakel” med Björn Ranelid och Sara Li som stal showen. Kalla gärna bidraget för galenskapens ”Euphoria”.
Ranelid kom som en äppelcider-färgad orkan från Skåne, ropade ”ja!” med knuten näve och gled vidare till final på ett långt och rullande ”r”.
Det var sensationellt dumt och sensationellt kul på samma gång. Björn Ranelid fick Sean Banan, som också tävlade 2012, att kännas lika sansad som Claes Elfsberg i ”På spåret”.
Vänta er inget liknande ”mahna mahna” i kväll. Den knäppa lekfullheten syns inte längre till här.
Lancelot ställer upp med en ballad som kammar Ted Gärdestads hår och knyter skorna på Victor Leksells ”Svag”
Flera bidrag påminner snarare om att försöka fånga en tvål under vatten. Jag har ingen aning om hur eller varför låtarna med Faith Kakembo, Lisa Miskovsky och Cazzi Opeia ska fastna hos någon.
Tre andra bidrag är tydligare: Lancelot, Linda Bengtzing och Anders Bagge.
Lancelot ställer upp med en ballad som kammar Ted Gärdestads hår och knyter skorna på Victor Leksells ”Svag”. Det kan göra honom lika populär som en stor stark.
De två sista låtarna är något annat. De är hundra procent Melodifestivalen. De existerar här och ingen annanstans, vilket i längden får Anders Tegnell att andas ut för folkhälsans skull.
I ”Fyrfaldigt hurra!” uppträder Linda Bengtzing med en sällan skådad ”nu eller aldrig”-energi. Hon springer ifrån kören i kulissen, sina dansare och sig själv i en kjol som tillhör släkten citrusfrukter. Föreställ er att någon har monterat två raketer på en apelsin.
Och det var i torsdags.
Anders Bagge tar det lite lugnare i sin storslagna ”Mitt i naturen”-schlager.
Han står still framför ett digitalt rådjur. Men det spelar ingen roll att Robin Bengtsson verkar ha gjort numrets koreografi.
Jag misstänker att till och med din hund kommer att rösta på ”Bigger than the universe”.
Larssons spåkula
Till final
Anders Bagge
Om han lyckas bestiga bidragets höga toner borde saken vara klar.
Linda Bengtzing
Mweep, mweep!
Till semifinal
Lancelot
Det här kan bli hans genombrott.
Cassi Opeia
Men efter Bagge har jag ingen susning om vad som kommer att hända.