Owe Thörnqvist: Därför måste jag till final
Veteranen om: Åldern, monsterhjärnan och comebacken i Melodifestivalen
Publicerad 2017-02-18
Ny teknik strular till det för Owe Thörnqvist
VÄXJÖ. Owe Thörnqvist är äldst i Melodifestivalen med sina 87 år.
Men trots att han har svårt att gå själv och saknar syn på ett öga är han hälsan själv.
– Jag tränar på gym tre gånger i veckan, säger han.
Han är 87 och Melodifestivalens äldsta artist.
Nej, Owe Thörnqvist är inte trött på pratet om hans ålder.
– Det är ingen hemlighet, det är bara att titta i prästbetyget. Ålder vafan, Donald Trump blev ju USA:s president när han är 70 bast. Om jag uppnår finalen den 11 mars, oavsett om jag kommer sist kommer jag vid tolvslaget efteråt bli 88 år, då är jag världens äldsta Mellodeltagare. Det är viktigt att jag kommer till final av denna anledning. Man får sätta upp mål om man vill komma någon vart i världen, säger han.
Lotsas runt i Växjö
Han lotsas runt på hotellet och i arenan av skivbolagsanställda och SVT-folk, på scenen stödjer han sig mot en barstol. På scenen har han svarta solglasögon, men även hans vardagsglasögon är mörktonade.
– Jag fick gula fläcken-tjosan och en blodpropp – pang, och gick med trycksänkande droppar i flera år, men det blev för jobbigt. Då tog de bort ett öga och satte in en protes. Den är hygglig, men jag känner mig lite generad, förlåt att jag har de här på. Man får vara försiktig när man stiger upp och ner på scenen, det finns en ledstång det kanske blir på det viset när man stiger upp.
”Tränar på gym tre gånger i veckan”
Han tillbringar egentligen vinterhalvåret i Sarisota, Florida, på grund av sin astmabronkit. Men nu laddar han för Melodifestivalen i vintriga Växjö.
– Jag får inte gå ut och förkyla mig, jag dundrade på med lunginflammation i julas. Nu har jag fått upp flåset igen. I Florida har vi gym i fastigheten, där går jag tre gånger i veckan. Och vi har uppvärmd pool, så det blir twenty laps every morning, säger han.
Hjärnan är ständigt på högvarv, i stort sett allt han säger strösslas med ordvitsar.
– Jag har önskat att man kunde skruva av pallet så man kunde få vara ifred, men jag har vant mig vid att ha gratis musik i hjärnan precis hela tiden. Det är inte som adhd, men… melodier och uppslag, det började när jag var liten. På gymmet kan jag koppla bort den biten, det var därför jag höll på med boxning ett tag, säger han.
”Inga tårar”
Men inför deltävlingen bubblar hjärnan, och många rycker i honom.
– Jag måste bekänna att jag inte är någon stordiggare av Melodifestivalen och förstod inte vilken cirkus det var innan jag kom hit, det är tonvis med kablar och grejer. Jag har inte varit med om liknande sedan Knäppupp med Hasseåtage och Povel Ramel 1962.
De senaste årens veteranslakt i tävlingen är inget som bekommer honom.
– Det blir inga tårar över den här Boogiemannen. Det svänger om låten, det är huvudsaken. Jag kan inte komma och göra något som de andra gör, jag gör något eget, säger han.
Vem vet, kanske väcks karriären till monsternivå igen.
– När jag var som värst i ropet på 50–60-talet kom det säckvis med beundrarpost, det kanske det blir nu också, säger han och skrockar.