”Alla blev av med frugorna”
Melodifestivalen 2020: Drängarna i stor intervju om det oväntade genombrottet, det vilda turnélivet och rättsprocessen som gjorde dem historiska
Publicerad 2020-02-15
LULEÅ. Fylleslag, otrohet och en rättsprocess – hela vägen upp i Högsta domstolen.
25 år efter ”Vill du bli min fru” berättar Drängarna om hur de motarbetats av radio, om fans som inte vågar erkänna att de lyssnar och det vilda turnélivet efter genombrottet:
– Det var mycket alkohol. Och lite affärer. Alla blev av med frugorna, säger Robert ”Sunna-Robert” Åhlin.
Ikväll ställer de Drängarna på Melodifestivalens scen för första gången med ”Piga & dräng”. Men att kalla det för en comeback vore ett misstag. För de har aldrig varit borta.
Sedan genombrottet har Drängarna släppt nio album. De har totalt över 50 miljoner streams på Spotify, varav de flesta är låtar släppta efter 2010 och förra året gjorde de över 70 spelningar runt om i Sverige.
– Vi spelar i folkparker och på logar och vi har enormt mycket folk, det är inte ovanligt att de kommer i en trimmad epatraktor, säger Olav ”Olav i Fossen” Fossheim, 51.
Ni ska väl inte rösta på de här bönderna?
Han var med och bildade Drängarna 1995. Då gick de från ett hittepå till en jättehit. Och ingen i det som skulle bli Drängarna var förberedda.
Fossheim beskriver ”Vill du bli min fru” som ”en ren skrivbordsprodukt” som hade skapats i studion på skivbolaget som han drev tillsammans med en av de andra originalmedlemmarna i Drängarna.
– Vi hade ett skivbolag där vi signat lite olika coola projekt. Så frågade jag Robban att ”du som spelar fiol, har du nån kul idé med både ös och folkton i?” Och han hade precis själv börjat med en liknande idé, säger Fossheim.
– Det var en studioprodukt med fiol, som jag spelat sen jag var liten. Vi var inte beredda på framgången, men plötsligt var den nummer ett, säger Robert ”Sunna-Robert” Åhlin, 55.
”Vill du bli min fru” blev den sommarens största svenska hit. Trots att Drängarna motarbetades av radiokanalerna.
– Det var nåt som hette ”Kaktustoppen” som gällde på våren och som sen övergick i ”Sommartoppen”. De sände direkt från en stadsfestival i Skara och programledarna sa: ”Ni ska väl inte rösta på de här bönderna?” Självklart var det precis vad alla gjorde då, säger Robert Åhlin.
– Vi tänkte bara göra nåt kul och så plötsligt small det till, säger Olav Fossheim.
Sex, drugs and rock n’ roll? Och nu står det på vår rider att vi vill ha en godbit till kaffet!
Tillsammans med ett album som blev det tredje mest sålda i Sverige 1995 levde Drängarna rockstjärneliv på vägarna. Fyllefesterna avlöste varandra.
– Det finns ju låtar som säger det bättre. Sex, drugs and rock n’ roll, säger Robert Åhlin och skrattar.
– Så mycket droger var det aldrig, men mycket alkohol. Och lite affärer. Alla blev av med frugorna. Nu är det så länge sen så nu har jag inga problem att prata om det. Det var en så otrolig succé, det är inte många som är med om det. Det var som en hel skolresa på turné. Tjejerna stod och skrek och man hängde bara på. Man kunde inte stå emot det riktigt.
25 år senare kan inte nykomlingen i bandet, Anders ”Trygga Räkan” Wigelius, 32, låta bli att flika in med låtsad förvåning:
– Och nu står det på vår rider att vi vill ha en godbit till kaffet, va fan är det här?
Fallet i Högsta domstolen pågick i sex års tid så klart det slet nånstans
Men Drängarna skulle också bli historiska i svenskt rättsväsende. 2002 föll domen i Högsta domstolen och inte till bandets fördel.
Det blev det första och hittills enda fallet i svensk historia där Högsta domstolen fällde någon för låtstöld. Åtta takter av superhiten ”Vill du bli min fru” bedömdes som plagiat av 70-talsbandet Landslagets ”Tala om vart du ska resa” från 1973.
– Det var skönt att det var över. Det pågick i sex års tid och det är klart att det slet nånstans, säger Robert Åhlin.
– Samtidigt har jag inte varit med om att folk vi spelat för har brytt sig om den grejen. Ingen har någonsin frågat om det, förutom lite journalister. Det är klart att det är intressant eftersom det är enda fallet som har avgjorts i Högsta domstolen, men folk har inte brytt sig om det.
Förutom originalmedlemmarna Fossheim och Åhlin ingår numera också Magnus ”Starke Mange” Olsson, 45, sedan 2012 och Anders ”Trygga Räkan” Wigelius sedan 2019.
För nykomlingarna var det en självklarhet att också skaffa sig Drängarna-smeknamn.
– Det är en kul grej ännu. Varför ändra på ett vinnande koncept. Jag är tydligen stark. Om nåt behöver flyttas på så gör jag det, säger Magnus Olsson.
– Vi är ju inte drängar till vardags, det blir mer tjofaderittan på scenen, säger Robert Åhlin.
För honom är skillnaden jämfört med när Drängarna drog igång tydlig.
– Det är mer musikaliskt nu. Alla spelar live. Då spelade vi bara fiolen live, och sen var det lite hopp och skrik. Nu är alla instrument live.
– Vi är ett band idag. Förr var ni väl mer en studioprodukt? säger Magnus Olsson.
Anders Wigelius, som fått Drängarna namnet ”Trygga räkan” för att han älskar skaldjur fick ett ultimatum för att få vara med i bandet. Tidigare hade han hjälpt till att skriva några av Drängarnas låtar, men nu behövde bandet en trummis.
Wigelius börjar förklara:
– Jag kunde inte spela trummor, men jag kan piano och gitarr och...
Men blir avbruten av Olsson:
– Han kan varenda instrument. Så han fick ett år på sig att lära sig trummor. Vi satte till och med ett datum, i januari nästa år ska du vara med på första spelningen. Och det var han.
Folk i Stockholm vågar inte erkänna att de lyssnar på oss
På topplistor och i svenska medier har Drängarna nästan varit bortglömda sedan det enorma genombrottet 1995. Men knappast bland fansen.
– Vi är ute och spelar hela tiden och det känns som det kommit ett uppsving också, säger Robert Åhlin.
– Ja, barnen till de som gillade oss förut är 18 till 23 nu och har blivit våra störta hardcore-fans nu, det är jättekul, säger Olav Fossheim.
Är det på logar och i folkparker ni funkar bäst?
– Jag tror att det är en reaktion på landsbyggden att man bara vill kunna ha kul en kväll. Släppa på slipsen och inte behöva tänka på vad man har på sig. Då är det perfekt med drängarna, säger Anders Wigelius.
– Det är killar som kommer direkt från verkstan och ser oss. Och tjejer också. Man behöver inte ha klätt upp sig.
Samtidigt betonar Olav Fossheim att Drängarna faktiskt spelas allra mest i Stockholm, inte på landsorten.
– Det är lite kul, i Stockholm kanske där är att folk inte vågar erkänna att de lyssnar på oss när de vill ha roligt. För det är väldigt tydligt att det är där folk lyssnar mest.
Men det här att radiokanalerna försökte motarbeta er när ni slog igenom, ni streamas jättemycket, men det nämns ingenstans, känns det som att ni har fått jobba i motvind genom hela karriären?
– Kanske har vi haft lite motvind, men vi vet hur man kryssar, säger Fossheim och skrattar.
– Ibland kan man får fart av motvinden, säger Anders Wigelius och Robert Åhlin fyller i:
– Ibland får man planka in i finrummet, många vill nog kasta ut oss, men nu är vi på väg in i vardagsrummet hos alla i alla fall, med Melodifestivalen.