Nano är den starkaste Mello-debutanten jag sett i modern tid
Ingen överraskning att Perrelli slutade sist
Nano till final: "Svårt att fatta grejen"
GÖTEBORG. Charlotte Perrelli föll.
Och Nano räddade föreställningen.
”Hold on” är den starkaste debuten av en okänd artist som jag har sett i tävlingen.
När en stjärna slocknar tänds en annan.
Det är den hårda sanningen i Sveriges populäraste paljettlek.
Charlotte Perrelli försvann och Nano lyfte.
Det är ytterligare ett tecken på att gamla meriter och äldre uttryck inte fungerar i Melodifestivalen längre. De fungerar i alla fall inte lika ofta.
Att just Perrelli blev sist var ingen överraskning.
Hon själv förutspådde tidigt en snöplig sistaplats.
Och under veckan i Göteborg har det känts som om hon trott mindre och mindre på sin låt för varje dag. Repetitionerna har varit pliktskyldiga, syrefattiga och bistra.
Sedan ska det mycket till för att kalla just ”Mitt liv” för en låt. Det var ett tre minuter långt ljud.
Perrelli har ingen trovärdighet som allvarlig och självutlämnande singer-songwriter, åtminstone inte för den här publiken.
Det är där som det går snett.
Att få se Hasse Andersson klä ut sig till läderrocker och sjunga ”Änglahund” tillsammans med Mustasch saknar inte direkt komiska poänger.
Schlager och metal har sedan länge ett intimt förhållande. De olika genrerna ser olika ut på papperet, men i själva verket lever de med tungorna i varandras munnar.
Men när tävlingen går i mål om drygt fem veckor kommer deltävlingen i Göteborg fortfarande att sammanfattas med ett namn:
Nano.
Spotifygospeln ”Hold on” är lokomotivet som drar det här tåget just nu. Det är en låt som låter lika stark och bra utanför bubblan. Och det krävs sådana bidrag för att tävlingen ska fortsätta att vara relevant.
Hur skulle SVT annars locka nya tittare? Eller få in musiken på strömmade topplistor? Genom Dinah Nah?
Med tanke på hur lavinen gick i chatrum ochsociala medier under och efter Nanos framträdande misstänker jag att han kan växa till ett Frans-fenomen.
Sådana här självklara och tunga genomslag sker sällan.
Nano hade för övrigt den enda gedigna låten i kväll – resten bestod mest av repriser.
Clara Henry kan bli en klippa
Jag vet inte hur jag får in de glada pruttkuddarna i De vet du i det sista resonemanget.
Men vad vore Melodifestivalen i dag om inte vissa resultat fick en att misstänka att Vladimir Putins agenter har hackat och manipulerat röstningssystemet?
Nya programledare brukar automatiskt innebära att folk slipar knivarna och skär dem i bitar efter ungefär två minuter. Framför allt om de är tre stycken. Vem har någonsin blivit glad av tre programledare? Vad sägs om två?
Men Clara Henry, Hasse Andersson och David Lindgren förtjänar mer tid. Clara kan bli en klippa i rutan under den här resan. Framtiden ser dock lite osäkrare ut för hennes kollegor. Ibland hade de kunnat ersättas av två tegelstenar.
Själva inramningen av bidragen har redan backat flera år.
Är det modern dans och sådana här sketcher och ”skämt” tittarna ska få se i sex veckor nu?
I så fall kan fortsättningen bli bedrövlig.