Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Eugen, Eugenia

Ewa Roos trotsar artrosen för att kunna tävla i Mello

Ständiga smärtor: ”Det gör så ont, det är hemskt”

Publicerad 2021-02-13

Hon lider av svår artros – men dansar ändå loss i Melodifestivalen.

Bästa vännen Eva Rydberg, 77, har skapat koreografin som får Ewa Roos, 71, att tänka bort smärtan på scenen.

– Nu jobbar man, säger hon.

Eva Rydberg, 77, har skapat koreografin och sparkar bokstavligen klackarna i taket medan bästa väninnan Ewa Roos, 71, försöker hänga med på Melodifestivalens scen.

Duon tävlar med humorbidraget ”Rena rama ding dong” och Ewa Roos avslöjar för Aftonbladet att hon trotsar sin svåra artros för att klara av scenshowen.

– Hon har ju dansat hela sitt liv, så det är inte konstigt att hon kan sparka som hon gör, säger Roos om Rydberg.

– Men för mig, jag ska försöka göra de här rörelserna, jag blir ju galen, kommer inte ihåg nånting till slut och med min grava artros som jag har också. Det gör så ont, det är hemskt.

Alvedon hjälper inte

Hon skrattar högt när hon säger det. Men smärtorna är inget att leka med. Främst är det knäna och ena axeln som värker.

– Men säg inte något om det nu, för då kommer alla bara sitta och titta efter det, säger Eva Rydberg till sin duettpartner.

Hur gör du för att komma över smärtan?

– Smärtan? Det är Alvedon som gäller. Och det hjälper ju inte. Du kan inte hålla på och spruta in kortison och massa skit i knän och så där. Det ska du inte göra när du har de här grejerna, säger Ewa Roos.

Har du ont hela tiden?

– Jaja, men det är inget vi ska prata om. Jag ska dansa nu. Jag ska visa att jag kan dansa.

Härligt att du trotsar artrosen för att kunna göra numret.

– Ja! Jag ska dansa. Jag ska röra på mig och det är inte farligt, det är tvärtom, har du artros så ska du röra på dig. Så är det.

Tänker bort smärtan på scenen

Under veckan har Eva Rydberg och Ewa Roos stått på Melodifestivalens scen och tagit sig igenom långa repetitioner inför lördagens sändning. Roos känner av artrosen, men tänker bort den.

– Det tänker man inte på då. Nu jobbar man, säger hon.

Vännen Rydberg fyller i:

– Hon är som en tåspetsdansös, det gör jäkligt ont utanför scenen, men på scenen så känner man inte av det. Sen går man ut och kan knappt gå.

Över 50 års karriär på scenen har lärt båda damerna att fokusera.

– Ja så är det. Man kan ha gjort illa sig på scenen och har inte en aning. Blodet kan forsa och man undrar: ”Vad i herrans namn har jag nu gjort?”, säger Ewa Roos och skrattar.