Liknar inget man har sett tidigare
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2009-12-25
The Imaginarium of Doctor Parnassus
DRAMA Det bästa med film är att det knappt finns några gränser. Personer i filmerna kan resa i tiden, besöka platser som egentligen inte finns, förvandlas till vad som helst.
Terry Gilliam, först känd för sina helt vrickade animerade scener i Monty Pythons tv-serier på 1960-talet, har likt få andra regissörer tänjt på gränserna för vad som kan hända i en film.
Ofta har han gjort ett slags fantasifulla sagor för vuxna. Ibland med mycket lyckat resultat, ibland har det blivit platt fall.
Flera av regissörens projekt har havererat, med stora ekonomiska förluster och/eller nedläggning.
Hur ”The Imaginarium…” hade blivit om inte filmens stjärna Heath Ledger (1979-2008) hade dött mitt under inspelningen, är förstås omöjligt att säga. Ordet normal existerar nog inte i Terry Gilliams vokabulär. Och det passar nog heller inte riktigt in som beskrivning på en film som redan från början handlar om en Dr Parnassus (Christopher Plummer) som är sådär tusen år gammal. Han reser runt i dagens Storbritannien med ett teatersällskap som erbjuder magiska upplevelser för dem i publiken som vågar gå genom en spegel, in i fantasins värld.
Heath Ledger spelar Tony, en yngling de plockar upp längs vägen. Med sin kraftfulla utstrålning – tänk Jokern i ”The Dark knight” minus smink – förändrar han maktbalansen i sällskapet. Dr Parnassus sexi-ga dotter (Lily Cole) blir förtjust och hennes motspelare Anton (Andrew Garfield) svartsjuk. Kortvuxne och cyniske hjälpredan Percy (Verne Troyer) tycker att alla i omgivningen är idioter. Och hack i hälarna är djävulen själv (Tom Waits, mycket rolig!) som ingått ett vad med Dr Parnassus.
Låter knäppt och är det också. När Tony går genom spegeln förändras hans personlighet och utseende varje gång. Det var så filmen räddades, att Johnny Depp, Jude Law och Colin Farrell spelar Tony
i de scenerna. Och det fungerar, faktiskt, makalöst bra. Fantasivärlden liknar inget man sett på film tidigare.
Detta är Terry Gilliams bästa film!