Nya Karate Kid står stadigt på egna ben

Karolina Fjellborg

Karate kid

helskärm

ACTIONDRAMA Handlingen är flyttad från Kalifornien till Kina, karate är utbytt mot kung fu, och protagonisten spelas av en spinkig liten pojke i stället för av en vuxen man med bebisansikte.

Men hjärtat sitter på samma rätta ställe som det gjorde 1984 i den här förvånansvärt charmerande remaken – som uppdaterar konceptet ”Karate kid” för dagsläget och står stadigt på egna ben, samtidigt som den lyckas fånga originalets själ, och nicka åt flera av dess klassiska ingredienser. (Som scenen med ätpinnarna, mister Miyagis filosofiska oneliners – och den så ofta citerade strofen ”wax on, wax off”, som här har blivit ”jacket on, jacket off”.)

Jaden Smith spelar Dre, som tvingas lämna Detroit för Peking då hans mamma ( Henson) flyttas dit i tjänsten.

Han är förstås inte helt nöjd med situationen, och trampar dessutom genast i klaveret bland grannskapets tuffa killar genom att flirta med den söta tjejen, tillika hårt drillade violinisten, Meying.

Den elake Cheng utser snabbt Dre till ärkefiende, och eftersom han och hans lakejer inte är några vanliga kinesiska småpojkar – utan kung fu-elever av den totalt hänsynslösa skolan – ser den blåslagne Dre inte ut att bli särskilt långlivad i stan.

Men, in kliver då den sorgsne vaktmästaren herr Han ( Chan), som helt otippat (otippat för Dre alltså – inte för oss andra) visar sig vara en mästare på kung fu.

Herr Han tycker visserligen att de bästa slagsmålen är de man undviker, men går ändå motvilligt med på att träna Dre inför det stora mästerskapet, så att mobbarna ska lämna honom i fred.

”Karate kid” anno 2010 är aningen för lång, stundtals småfånig, och allt annat än oförutsägbar. Och det finns garanterat de som kommer att ta illa upp över att se barn slåss så pass brutalt som de faktiskt gör i den här filmen.

Men med det sagt; Jaden Smith är en naturbegåvning, Jackie Chan får bredda sitt gamla vanliga register – och tillsammans bildar de en ganska oemotståndlig duo.

Dessutom är både Pekingmiljöerna och slagsmålsscenerna alldeles utomordentligt snygga.

Mitt hjärta ville sätta en fyra på den här filmen.

Men min hjärna hejdade mig – och därför landar betyget på en trea.

Men det är en stark sådan.