Skräck som får pulsen att rusa

”De oskyldiga” är full av scener som kommer att sitta kvar (för) länge

Emma Gray Munthe

helskärm

De oskyldiga

Regi Eskil Vogt, med Yasmin Bremseth Asheimsp, Sam Ashraf, Alva Brynsmo Ramstad, Rakel Lenora Fløttum

FILMRECENSION I Oscarsnominerade Eskil Vogts film är det sommar i stan, och en grupp barns paranormala förmågor och ofärdiga moral får förödande konsekvenser.

THRILLER/SKRÄCK Norske Eskil Vogt är högaktuell som Oscarsnominerad för medförfattandet till Joachim Triers "Världens värsta människa", och häromveckan vann "De oskyldiga" ett publikpris på Göteborgs filmfestival. Helt välförtjänt, båda två.

Här är det sommar i stan, och mellan höghusen bildas nya konstellationer av de få barn som är kvar. Ida tröttnar på sin autistiska syster Anna, lämnar henne vid gungorna för att hänga med Ben in i skogen. Så småningom blir de fyra barn i gruppen – och deras lek är inte alltid lek. De är våldsamma och grymma, men kan också förstå varandra utan att prata. Vissa saker bara är. Som deras paranormala förmågor. 

"De oskyldiga" är skevt mardrömsartad, och Vogt placerar publiken stadigt i barnvärlden utan vuxenfilter. Fångar diamantskarpt hur det är att ha starka och stora känslor men inga ord att klä dem i, noll spärrar och ofärdig moral. Bygger långsamt upp ett obehag med scener och stämningar som får pulsen att rusa och lungorna att bli små. Vilar tungt på det visuella, men kanske ännu mer på sitt ljud. Det var länge sedan jag såg något så här otäckt, och länge sedan en film påverkade mig så starkt rent fysiskt. Vissa scener kommer att sitta i (alldeles för) länge. 

Visas på bio.