Knappast någon ny Oscar för Alicia Vikander

Jan-Olov Andersson

Imponerar inte lika mycket i nya storfilmen ”Fyren mellan haven”

Nej, den här gången blir det ingen Oscar för Alicia Vikander.

Faktum är att första tredjedelen av ”Fyren mellan haven”, är snudd på bedövande långtråkig. Sedan tar intrigen fart, med både under- och överspel av filmens stjärnor Michael Fassbender och Vikander.

”Fyren mellan haven” har världspremiär i tävlingen i 73:e upplagan av Venedig-festivalen. Visning för pressen under onsdagskvällen (jag fick se den i förväg), galapremiär på torsdagskvällen. I Sverige får filmen premiär i december.

Höga förväntningar, förstås, då det är ett av filmvärldens mest omskrivna kärlekspar som gör huvudrollerna och som ju dessutom filmblev ihop under inspelningen. Alicia Vikander är på omslaget till senaste numret av Vanity Fair. Mycket prestigefullt. Och regissören Derek Cianfrance gjorde åtminstone med ”Blue Valentine” (2010) en av de senaste årens allra bästa kärlekshistorier, med nästan Ingmar Bergmansk svärta i botten.

Underspel från Fassbender

Så djupt gräver han aldrig den här gången, även om förutsättningarna finns.

Historien börjar 1918, direkt efter första världskriget. Tom (Michael Fassbender) var en av soldaterna som stred där, nu är han hemma, och får jobb som fyrvaktare på en ensligt belägen ö utanför Australiens kust. Han som hade jobbet tidigare hamnade på mentalsjukhus. Tom har inget emot att vara ensam i månader i sträck med sin ångest efter kriget.

Under sista lunchen innan han åker iväg, är unga Isabel (Alicia Vikander) en av deltagarna. De pratar lite grann. Någon form av tycke uppstår och de börjar skriva till varandra. Nästa gång Tom för några dagar lämnar fyrön, gifter de sig.

Tiden går. Det finns inte mycket att göra på ön, så det blir två snabba graviditeter – och missfall.

Tom kniper ihop käkarna, flyr till kontoret i fyren och skriver sina (ofta innehållslösa) sjörapporter. Isabel skriker, gråter och får hysteriska anfall och mår allmänt dåligt. Underspel från Fassbender, överspel från Vikander. Regissören kunde ha blåst lite mer liv i honom och hållt henne i lite stramare tyglar.

En dag flyter en roddbåt i land, med en död man och en bebis. Motvilligt går Tom med på Isabels önskan att (mot alla regler, förstås) uppfostra barnet som sitt eget. Några år senare, på fastlandet, stöter de av en slump ihop med den kvinna (Rachel Weisz) som är barnets riktiga mor. Det är nu filmen tar fart, med en lång rad oväntade turer…

Filmen engagerar inte

Trots filmens långa upptakt, känns alltihop lite livlöst. Många vackra scener från fyrön, mycket smörig musik, många blickar mellan Fassbender och Vikander, men vi har trots den långa startsträckan inte fått veta så mycket om deras bakgrunder (förmodligen finns där mer i förlagan, M.L. Stedmans roman). Det hade sannolikt hjälpt till för att förstå varför Tom och Isabel sedan beter sig som de gör, när filmen tar en ny och mer dramatisk vändning.

”Fyren mellan haven” är långt ifrån en dålig film. Men den engagerar inte alls så mycket som förväntat. Och både Fassbender och Vikander har imponerat betydligt mer i tidigare roller.