En lovsång till kärlekens och livets omöjlighet
”Back to black” är mer drama än Amy Winehouse-biografi
Uppdaterad 2024-04-12 | Publicerad 2024-04-11
Back to black
Regi Sam Taylor-Johnson, med Marisa Abela, Jack O’Connell, Lesley Manville, Eddie Marsan
FILMRECENSION. ”Back to black” är en lovsång till kärleken, livet och omöjligheten i alltsamman.
Som porträtt av Amy Winehouse är det ömsint och nästan naivt.
DRAMA/BIOGRAFI. 23 juli 2011 hittades Amy Winehouse död av alkoholförgiftning i sitt hem. Hon blev, likt bland andra Kurt Cobain, Janis Joplin och Jim Morrison, 27 år gammal.
Nu kommer ”Back to black”, filmen om artisten. Det räckte med en trailer för att skapa ramaskri. Huvudrollsinnehavaren Marisa Abela (HBO-serien ”Industry”) sjöng ju inte alls som Winehouse. Och röster har redan höjts om att pojkvännen Blake (Jack O’Connell) och pappan Mitch (Eddie Marsan) målas i alldeles för förlåtande färger.
Regissören Sam Taylor-Johnson har beskrivit ”Back to black” som kärlekshistoria snarare än biografi. Och lyckas man bara släppa förväntningarna på en film som fotografiskt fångar verkligheten fungerar den som ömsint och nästan naivt porträtt av Winehouse. Abela är en stilsäker och skicklig – om än väl gullig – Amy med imponerande slående manér.
”Back to black” berättar historien om hur den unga Winehouse växer upp och formas av jazzen. Flera av hennes släktingar var professionella musiker och framför allt farmor Cynthia (Lesley Manville), en sångerska som en gång dejtade brittiske saxofonisten Ronnie Scott, är stor förebild och stilikon. Hon friserar Amy som Ronnie Spector och hänger sitt halsband runt hennes hals innan hon dör i lungcancer.
Winehouse skriver tidigt skivkontrakt efter att ha kommit i kontakt med A&R-mannen Simon Fuller, skapare av ”Idol”-formatet och manager åt Spice Girls.
– Jag är ingen Cole Porter som gör tio låtar före lunch, jag behöver ”leva mina sånger”, deklarerar Winehouse direkt.
På britpop-puben The Good Mixer i Camden träffar hon kommande kärleken Blake över ett parti biljard – och det är början på en rad romantiska melodramer som utspelar sig på halvtomma barer och i strilande regn.
”Back to black” är ett vackert vykort som med imponerande detaljrikedom fångar 00-talets London. Dimmiga paraplypromenader uppför Primrose Hill och cigaretter tända medelst gasspis ramas in av The Libertines ”Don’t look back into the sun” och Minnie Ripertons ”Les Fleurs”.
Amy och Blake firar sitt spontana bröllop i Miami med kinamat och droger.
Hemma i London väntar en hyenalik brittisk tabloidpress. Tillsammans är paret en olycksalig cocktail av substanser och alkohol på väg mot en återvändsgränd av missbruk.
Den muntra melodin och de käckt hattprydda manliga dansarna i ”Rehab” är en kuslig konstrast mot det oundvikliga, nattsvarta slutet.
Filmen lämnar oss med en femfaldigt Grammy-vinnande och hopplöst olycklig popstjärna i en tjusig lägenhet med kristallkronor i taket.
Sagan om Amy Winehouse är bara ännu ett outsägligt sorgligt exempel på att de som förser oss med soundtracket till våra liv är de som är både bäst och sämst på att leva sina egna.
Men mest av allt skapar filmen en nästan akut längtan efter att återvända till sångerskans fantastiska och alldeles för korta gärning.
Visas på bio.
Passa också på att se...
.... ”Amy”, Asif Kapadias dokumentär från 2015 som visar en mer nyanserad bild av artisten och personen Winehouse, långt från tabloidernas karikatyr.
Visste du att...
... Noomi Rapace var en av dem som var tänkt för huvudrollen, tillsammans med bland andra Tania Raymonde.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.