”Tv-intervjuer är ett råslit”
Publicerad 2011-11-21
’Dragon tattoo’-stjärnan Skarsgård om att möta världspressen
Under tjugo år har Stellan Skarsgård, 60, varit Sveriges största internationella filmstjärna.
Och gjort fler press junkets än han kan hålla räkningen på.
– Det är ju ett råslit att svara på samma fråga i 60 tv-intervjuer på raken, säger han.
Efter biroller i ”Varats olidliga lätthet” (1988) och ”Jakten på Röd oktober” (1989), tog den internationella karriären fart på allvar efter huvudrollen i Lars von Triers ”Breaking the waves”, som fick enorm uppmärksamheten efter världspremiären på Cannes-festivalen 1996.
Sedan dess har han gjort mer än 50 filmer, många av dem stora Hollywood-produktioner, som två ”Pirates of the Caribbean”-filmer, ”Mamma mia!”, ”Thor”, ”Änglar och demoner”, ”Amistad” och ”Will hunting”.
Och med det följer att ställa upp på press junkets. Ofta är det inskrivet i kontraktet.
Gnäller aldrig
Stellan Skarsgård är faktiskt en av få internationella stjärnor som aldrig gnällt över att ställa upp för medier.
– Jag har ju varit känd sedan jag var 16 år och har alltid velat att det inte ska vara så stort avstånd mellan mediabilden och mig själv.
– De här rundabordssamtalen med sju, åtta journalister kan vara både kul och intressanta, ibland till och med berikande. Men efter att ha pratat med 80–90 journalister på det sättet kan man ju bli lite trött på sig själv.
– Tv-intervjuerna är mer råslit. Så korta att det inte blir mycket mer än en fråga och svar. När jag hade gjort ”Ronin” var det 60 intervjuer på raken där alla i princip frågade: Hur är det att jobba med Robert De Niro? För att variera sig lite sa man till sist saker som knappt stämde längre ...
Vilka är de vanligaste frågorna?
– Hur är det att jobba med den och den regissören eller skådespelaren. Under senare år också allt fler frågor kring mina söner. När Alexander hälsade på mig när jag filmade i Rio de Janeiro blev det en väldig uppståndelse.
”Lägger in överväxel”
Hur förbereder du dig?
– Det är lite som inför en teaterföreställning. Man tänker på att vara i nuet, endorfinet rusar till, man lägger in en överväxel.
Hur känns det att denna press junket är på promenadavstånd från där du bor?
– Kul att världspressen kommer till mig för en gångs skull.