Semestern som snygg katastrof

Jan-Olov Andersson

Östlund ger en närgången bild av en familj i djup kris

Ruben Östlunds nya film har världspremiär på Cannes-festivalen i dag, där den tävlar i sidosektionen Un Certain Regard på Cannes-festivalen.

Jag har sett den i förväg och det blir högintressant att se hur en internationell publik tar emot den, för här har Östlund, äntligen, utnyttjat alla sina talanger på rätt sätt.

Det tidigare ibland lite kyliga observerandet av mänskligheten, har här ­ersatts av mer närhet och empati, ibland avbrutet av en väldigt drastisk humor, i skildringen av en svensk familjs totalt misslyckade semester i Alperna.

Lämnar alla i sticket

Tidigt i filmen sitter de på en uteservering när en ­lavin närmar sig. Panik uppstår. Mannen i familjen, Tomas (Johannes Bah Kuhnke), flyr och lämnar de övriga i sticket.

Alla överlever. Men knappast Tomas själv­känsla, när hustrun (Lisa Loven Kongsli) konfronterar ­honom med hans feghet. Allt har dessutom dokumenterats på hans egen ­Iphone. Den stängde han inte av när han flydde.

Lite väl långdraget

Bästa polarna (Kristofer Hivju, Fanni Metelius) blir också chockade och illa ­berörda av Tomas beteende. Ska äktenskapet över­leva semestern?

Om Östlund (som han har sagt) har skapat filmhistoriens bästa lavinscen, är jag inte man att avgöra. Det finns inte så mycket att jämföra med.

Den är maffig, i en enda lång tagning. Hade kanske fått ännu mer skrämsel­effekt, med närbilder och snabba klipp. Ibland drar Östlund också, även om det är ett med­vetet berättargrepp, ut lite för länge på scenerna.

Bitvis rolig

Men som helhet är det en väldigt snygg, välspelad, närgången och engagerande berättelse om en familj och framför allt en man i djup kris. Och ändå rätt ­rolig, ibland.

Johannes Bah Kuhnke blir den att besegra vid ­nästa års Guldbaggegala.