David Lindgren: Dröm som går i uppfyllelse
Uppdaterad 2014-03-29 | Publicerad 2014-03-21
Melodifestivalstjärnan om sin biodebut
Direkt till final 2012 och 2013. Många hade nog väntat sig att få se David Lindgren, 31, i Melodifestivalen i år igen.
I stället jobbar han som sjuksköterska på Falu lasarett. På bio, alltså.
– En dröm som gått i uppfyllelse, säger han om rollen i Maria Blom-filmen ”Hallåhallå”.
Han hade gjort både åtskilliga stora musikalroller och spelade Tomas Ledin som ung i ”Ledin Showtime”, succéshowen om artistens liv och karriär. Men uppmärksamheten blev onekligen så mycket större när David Lindgren gick direkt till final i Melodifestivalen både 2012 och 2013 med ”Shout it out” och ”Skyline”.
Du kom fyra första året, åtta andra gången, det var aldrig aktuellt med tredje gången gillt?
– Jag sa tidigt att det var dags för min fru Kristina igen, hon har tagit ett steg åt sidan i sin karriär de senaste åren. Hon har gått samma utbildning som jag. I vår är hon med i ”Cabaret” mot Sarah Dawn Finer på Uppsala Stadsteater och i höst i ”Doktor Zjivago” mot Christopher Wollter och Sanna Nielsen på Malmöoperan, säger David.
– Jag spelar in lite ny musik och kommer senare förmodligen att göra en ny säsong av mitt barnprogram ”Fixa showen” i SVT. Men egentligen är jag pappaledig.
”Kom på att testa David själv”
Och så kan David ses på bio i ”Hallåhallå”, som en av arbetskamraterna till huvudpersonen Disa (Maria Sid), undersköterska på Falu lasarett. Han spelar Micke, den som främst försöker muntra upp den nyskilda tvåbarnsmamman.
– Det är faktiskt en lite rolig historia hur jag fick rollen, säger David.
Fast den låter vi manusförfattaren/regissören Maria Blom berätta:
– Jag ville ha någon som har värme i sig själv, som tar plats, trots att rollen är ganska liten. En dag satt David i soffan i TV 4:s Nyhetsmorgon. Som han, ska det vara, tänkte jag. Jag tittade på vilka vi skulle provfilma, innan jag kom på att vi skulle testa David själv. Han glittrar ju som människa. Och han satt som en smäck.
– Det hade ju varit en besvikelse om jag inte hade klarat av att spela mig själv, säger David, skrattar, och fortsätter:
– Men det var svårt att filma. Väldigt minimalistiskt, man är tvungen att ta allt från sig själv. Det går inte att dra på, som när man sjunger och dansar i en musikal.