Ett gigantiskt bottennapp
Uppdaterad 2012-02-20 | Publicerad 2012-02-13
till ”Seanfrika” – en av de sämsta svenska filmerna nånsin
KOMEDI. Det lät som ett skämt, att Sean Banan, Kikki Danielsson, Dr Alban och Johannes Brost skulle dra till Afrika och göra en långfilm.
Filmen är ett ytterst dåligt skämt, om man tänker sig att folk ska betala en hundralapp för att se smörjan.
Med ”Skaka rumpa” och nu med sin melodifestivalslåt, har Sean Banan framgångsrikt börjat skaffat sig en Markoolio-liknande karriär. Samma blandning av tjatiga refränger och vulgär humor som appellerar till barn som vill känna sig lite äldre än de är.
Men Markoolio lyckades till och med variera toaletthumorn i Dr Mugg-serierna med mer finess, jämfört med Sean Banans humor i den här filmen. Man får dock ge honom att det är med väldigt gott humör han skriker sina repliker eller vänder upp baken och skakar stringkalsongrumpa. Och här finns väl sex, sju korta scener att skratta åt.
Men annars: Ingen intrig, i princip handlar filmen om sig själv. Några dåligt filmade bil- och båtjakter.
Fattigdom ”kul” kuliss
Och det finns en obehaglig ton i en del av humorn.
Fattigdomen i Afrika blir till en ”kul” kuliss.
Kikki Danielsson som pilsk överviktig falukorvsätare ... kommer folk att skratta med eller åt henne?
Dr Alban hamnar helt snett i sina försök att spela sig själv. Johannes Brost, den ende som prickar in replikerna utan att behöva skämmas, spelar en rasistisk svensk ambassadör i någon slags hittepåfolkdräkt. Där närmar sig filmen en farligare typ av humor, som man dock snabbt överger.
Träffar rätt – hos barn
Att döma av min 11-åriga dotters reaktioner, träffar nog Sean Banan rätt i målgruppen, åtminstone den här månaden. Själv vill jag nog hävda att det kan vara en av de allra sämsta svenska filmer som någonsin har gjorts.