Ofrivilligt komisk vampyrmelodram
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-20
New moon 
Efter förra årets ”Twilight” kommer nu filmatiseringen av bok nummer två i Stephenie Meyers hejdlöst populära vampyrsaga.
En film som går i samma anda av påtaglig, men ändå kysk, tonårskåtma som sin föregångare, men är klumpigare gjord (Catherine Hardwicke har lämnat över till Chris Weitz) – och slinter ner i det genant melodramatiska och ofrivilligt komiska lite för många gånger för att det ska gå att ha överseende med.
”New moon” börjar med att Bella Swan (Stewart) och vampyren Edward Cullen (Pattinson) är lyckligt kära efter dramat i ”Twilight”. Men efter en incident hemma hos familjen Cullen – där Bella är en hårsmån från att bli vampyrjuice – bestämmer sig Edward för att han och hans familj måste lämna stan, för att förhindra att Bella kommer till skada.
Och då, när Bella är helt knäckt av hjärtesorg, träder vännen Jacob Black (Lautner) – som har vuxit upp sedan sist, och skaffat sig ett rejält sexpack på magen – in i bilden som en klippa att luta sig mot. En klippa som, visar det sig snart, också råkar vara en varulv.
Men, förstås, en mycket snäll sådan. Precis som Edward – som på intet sätt är ute ur bilden – är en supersnäll vampyr.
”New moon” bjuder på vackra skogsmiljöer, hyfsad stämning och idel bara mansbringor – men är ofta rent plågsamt pubertal.
Vilket förstås rimmar illa med en 15-årsgräns, då de som skulle ha mest utbyte av filmen av någon underlig anledning inte får se den.