Toy story 3 leker med ens känslor

Jens Peterson

till ”Toy story 3”

helskärm

ANIMERAT Att inte längre behövas. Att vara överflödig. Utbytbar.

Här kan man tala om effekter på djupet. Och jag pratar inte om 3D.

Känslorna bär de roliga och rörande historierna om leksaker som inte vill bli övergivna. I första filmen blev cowboydockan Woody avundsjuk när hans unge ägare Andy fick en ny favorit, rymddockan Buzz Lightyear. I tvåan fångades Woody in av en samlare som ville sälja honom och andra figurer till ett museum i Japan.

Leksaker ska lekas med. Det är budskapet i tvåan och det slås fast ännu tydligare i trean.

Nu ska Andy börja på universitet. Han måste städa ur sitt rum, men var ska leksakerna hamna? Följa med? På vinden? Slängas som Woodys beundrarinna, herdeflickan utan fåren från de två första filmerna?

Andys mamma skänker andra utlekta saker till ett dagis och missförstånd gör att även våra hjältar hamnar där. Som en sorts ålderdomshem för prylar.

Först verkar det som paradiset. Fullt med barn. Äntligen blir de lekta med hela tiden. Men snart visas andra sidor av livet för en leksak på daghemmet Solsidan.

I ”Toy story” har leksakerna ett rörligt eget liv när människorna inte ser dem. Det blir ofta mycket roligt när prylarna skiftar från livlösa till intelligenta små varelser som ser sin uppgift som ett yrke. De jobbar åt barn. Vill inte vara obehövda. Inte arbetslösa.

”Toy story” hittar nya infallsvinklar. Barn är ofta skrämmande för leksaker. Filmmakarna har haft mycket roligt när de låter Barbie, som var med i tvåan, nu möta Ken. Fåfänge Ken med sitt lyxiga dockskåp och hundratals plagg är en av filmens höjdpunkter. Tillsammans med den fantastiskt roliga spansktalande förföraren Buzz.

Känslosamt och lekfullt. Spännande actionscener. I ”Toy story” leker barn som barn leker på riktigt, där de blandar prylar från olika håll till nya fantasier och sagor. Här syns även en mjukisdocka av japanska Totoro. Som en bugning från Pixar till Hayao Miyazakis fina verk.

Mycket skratt och mycket känslor. Man kan se det som att ”Toy story 3” upprepar några saker från de två första. Man kan också säga att de bildar en fantastisk helhet. En trilogi med få jämlikar i filmhistorien.