Tom Hanks: ”Om du visste vad jag svurit över mitt misstag”

Magnus Sundholm

Nöjesbladet träffar skådespelaren i New York

NEW YORK. Tom Hanks tacklar det kalla kriget i Steven Spielbergs Sverigeaktuella ”Spionernas bro”.

Thrillern blev en påminnelse om det han ångrar mest i livet.

– Jag kan inte komma över att jag aldrig åkte till Berlin när det var delat i öst och väst, säger han till Nöjesbladet.

I hotellsviten på lyxiga Ritz-Carlton i New York skakar Hanks, 59, på huvudet.

– Jag åkte aldrig eftersom jag aldrig trodde att muren skulle rivas. Jag trodde att den skulle stå lika länge som den kinesiska muren. Om du visste vad jag svurit över mitt misstag.

Det närmaste han kom att realisera drömmen var när han lanserade ”Splash” i Hamburg 1984.

– De körde ut mig till gränsen. Jag kunde inte fatta hur stor och bred den var. Vi gick ur bilen och det var lite läskigt. Vi stod där, såg vakttornen och hur de tog bilder av oss på håll.

– Om jag kunde uppfinna en tidsmaskin skulle jag ställa in den på 1973, flyga in till Tempelhof-flygplatsen i väst-Berlin och göra hela grejen på riktigt.

Spelar sovjetisk spion

I den verklighetsbaserade ”Spionernas bro” spelar Hanks en Brooklynadvokat som under det kalla kriget försvarar en spionanklagad ryss i USA. Efteråt rekryteras han av CIA för att utväxla ryssen mot en tillfångatagen amerikansk pilot.

Hanks uppger att han nördade ner sig ordentligt i epoken under arbetet.

– Flera i inspelningsteamet kom från gamla Östtyskland och var födda under den eran. Jag drev dem till vansinne med mina frågor om öst. Det var allt från det här med muren till de små lägenheterna till om de gillade Trabanterna.

– Jag fick höra hur de gick upp fyra på morgonen och eldade med kol för att ha varmt vatten. Jag kan inte förstå hur någon kunde tro på en regering som inte ens kunde fixa varmt vatten till medborgarna.

Livrädd för Chrusjtjov

Själv har Hanks andra minnen av det kalla kriget.

– Jag föddes 1956. Jag var fem när jag hörde mina föräldrar prata om hur Nikita Chrusjtjovs stod i FN, dunkade skon i bordet och sa att Sovjetunionen skulle begrava USA.

– För en femåring var det fruktansvärt. Jag satt hemma i Redding i Kalifornien och såg framför mig hur han körde ner oss i ett hål i marken och fyllde igen det med jord.

I dag, med den pågående flyktingkrisen, kan han inte låta bli att reflektera över hur världen förändrats.

– Då byggdes murarna för att tvinga folk att stanna kvar. I dag byggs de för att hålla folk borta.