Oväntad och med sevärda skådisar

Jens Peterson

helskärm

Trance

Regi Danny Boyle, med James McAvoy, Vincent Cassel, Rosario Dawson.

THRILLER En bra kuppfilm är en raritet, men när de funkar är de oförglömliga.

”Oceans 11” är en underbar kuppfilm, ”Blåsningen” är fantastisk, ”Inside man” med Clive Owen är briljant. De lyckade filmerna ska helst lura både rollfigurer och oss som tittar. Många försöker sig på genren, få lyckas hela vägen.

”Trance” lyckas åtminstone luras. Den bygger på en brittisk tv-film av Joe Ahearne från 2001. Medan man tittar är det svårt att gissa vart intrigen ska ta ­vägen. Redan från start har åskådaren svårt att hålla balansen.

James McAvoy spelar ­huvudpersonen som jobbar på en auktionsfirma

i London. Han förklarar

i inledningen säkerhets­reglerna vid rån, och strax sker ett sådant. En målning av Goya från 1798 ropas ut och säljs för 25 miljoner pund när rånarna slår till.

Sedan försvinner tavlan. Vart?

De frustrerade skurkarna tror att en man vet sanningen, men han har tappat minnet. Kan behandlingen med hypnos hjälpa honom komma ihåg var tavlan är? Han får välja en hypnotiker och hon blir snabbt engagerad i fallet. Det öppnas nya lager av spänning och mystik när hon märker att hennes nye patient är avlyssnad.

Danny Boyle (Trainspotting”, ”Slumdog millionaire”) öser på med musik, snabba klipp, drömsekvenser och hallucinationer så varken vi eller rollfigurerna kan skilja mellan dröm och verklighet. Det är hyfsat hypnotiskt medan det pågår. Efteråt skakar man mest på huvudet och tycker det är för skruvat.

Sevärda skådespelare håller intresset vid liv. ­James McAvoy är bra som den charmige auktions­anställde som verkar dras in i mer trassel än han kan hantera. Vincent Cassel spelar den hårde ledaren för ligan, en nattklubbs­ägare som är beredd att ta till vilka metoder som helst för att komma åt den värde­fulla tavlan.

Men mest lyser Rosario Dawson som den hypnotiserande Elizabeth. När hon kommer in i berättelsen tar allt nya vändningar och ­lager efter lager läggs till. En del klargör, en del förvirrar. Efteråt känns det som om man gått igenom någon sorts behandling. Man har kanske inte blivit klokare, men häpnare.