Småroligt – men översockrat slut

Karolina Fjellborg

till Så olika

romantisk komedi Helena Bergström är tillbaka med en ny bred och harmlös feelgoodfilm i samma anda som regidebuten ”Se upp för dårarna”.

Då handlade det om två unga kvinnor med olika bakgrund.

Nu handlar det om två systrar som visserligen har samma bakgrund – men ändå väldigt olika livssituationer.

Den ena ( Ingela Olsson) är en frånskild tvåbarnsmor som försöker kombinera en tonårsrevolt på hemmaplan med både sitt nya krävande jobb som socialdemokratiskt finansborgarråd i Stockholm OCH en spirande förälskelse i sin värsta politiska fiende ( Philip Zandén).

Den andra ( Anna Ulrika Ericsson) är en framgångsrik tv-producent för ett ”Allsång på Skansen”-liknande program. Hon lever ett något övermoget singel-i-storstan-liv och har en fruktlös, köttslig affär med en självupptagen kollega – men hamnar i känslomässigt kaos då hon, i och med jobbet på Skansen, träffar en sammetsögd djurskötare med dubiösa avsikter ( Johan Widerberg).

Båda systrarna hamnar i kärleksbryderier med andra ord, samtidigt som de står inför professionella utmaningar.

”Så olika” är en ofta smårolig – men sällan jätterolig – romantisk dramakomedi i välbekant Stockholmsmiljö, där Stadshuset och Skansen är de huvudsakliga kulisserna, och kända ansikten ur både film- teater- och musikvärlden dyker upp på löpande band.

Det är underhållande (för det mesta) och välspelat, med bra prestationer av huvudrollsinnehaverskorna, och en välkommen comeback av underexponerade Johan Widerberg.

Men för att vara en film som handlar om två systrar försummar ”Så olika” faktiskt själva syskonrelationen. Ingela Olsson och Anna Ulrika Ericsson har inte särskilt många gemensamma scener, och poängen med att deras karaktärer är ”så olika” slarvas bort en aning.

Dessutom förstör filmens osannolika, översockrade och barnsliga sagoboksupplösning en del av det annars stabila helhetsintrycket.