Ruben Östlund: Jag skickade sms till Emily Ratajkowski och skrev att hon inte ska ge upp
Stjärnregissören om att vara juryordförande i Cannes, livet på Mallorca och svenska avundsjukan
Publicerad 2023-05-17
Han är redan Kungen av Cannes.
Under årets filmfestival är Ruben Östlund, 49, även president i Cannes. Så kallas ordföranden för den jury som bestämmer vilka filmer som ska prisas.
– Det är otroligt att få vara med om det också. Jag blev väldigt smickrad när jag fick erbjudandet, säger han.
Under tisdagen startade den 76:e upplagan av världens största filmfestival. Ruben Östlund landade i Nice i söndags, och på kvällen i Cannes blev det middag med festivalchefen Thierry Frémaux.
Där diskuterade de bland annat vad Ruben Östlund behöver veta kring uppdraget att leda juryn.
– Men vi har redan pratat om det rätt mycket.
Det bör förstås påpekas att det verkligen inte är Ruben Östlund som kallar sig själv för Kungen av Cannes. Det är sådant som filmjournalister som till exempel jag har hittat på. Inte så konstigt. Ruben Östlund har redan från börjat satt upp som mål att tävla på världens största filmfestival.
Förste svensk – på 66 år
Två filmer – ”De ofrivilliga” (2008) och ”Turist” (2014) – kom med i sidosektionen Un Certain Regard. Den sistnämnda vann Juryns pris. ”Play” (2011) kom med i en annan sidosektion, Quinzaine des Réalisateurs.
Men sedan kom han in i huvudtävlingen om de fina priserna. Direkt vann han då Guldpalmen för ”The square” (2017). Den första svensk som gjort det på 66 år. I fjol gjorde han det igen, med ”Triangle of sadness”.
Då är man värd smeknamnet Kungen av Cannes.
Och nu blir han alltså juryns president.
När jag får tag på Ruben på telefon, håller han just på att checka ut från ett hotell i Bryssel. Ett konstmuseum har visat alla hans filmer. Sedan tillbaka till huset på Mallorca i några dagar.
Hur gick det till när du blev erbjuden att leda juryn?
– Jag fick ett telefonsamtal från Thierry. Vi har extremt bra kontakt efter andra Guldpalmen. Inte så att vi pratar ofta, men vi har varandras telefonnummer. Jag kan ringa honom när jag vill.
– På ett sätt blev jag rätt förvånad. Andra som har varit president för juryn, brukar väl i snitt vara 20 år äldre än jag. Jag tänkte att om några år kanske jag får vara en i juryn, inte mer än så.
Ville ha betänketid
– Jag bad om betänketid… en dag. Anledningen var att den makt som juryn har… ibland har de fått leva med ett belöna det som betecknas som fel filmer, särskilt då om man är juryns ordförande. Men sedan tackade jag ja, jag var ju väldigt smickrad.
Vilka andra som sitter i juryn har inte Ruben Östlund varit med om att besluta. De är:
Maryam Touzani, regissör, manusförfattare, Marocko. Denis Ménochet, skådespelare, Frankrike. Rungano Nyoni, manusförfattare, regissör, Zambia/England. Brie Larson, skådespelerska, regissör, producent, USA. Paul Dano, skådespelare, manusförfattare, regissör, USA. Atiq Rahimi, manusförfattare och regissör, Afghanistan. Damían Szifrón, regissör, manusförfattare, Argentina. Julia Ducournau, regissör, manusförfattare, Frankrike.
Nobbade jurykollegan
Känner du några av dem?
– Jag har träffat några. Denis Ménochet provfilmade för rollen som Dimitry i ”Triangle of sadness”. Jag hoppas han inte är sur för att Zlatko Buric fick den.
– Brie Larson har jag haft ett förutsättningslöst samtal med. Jag tyckte hon var så bra i ”Room”. Paul Dano träffade jag i Oscars-sammanhang, han var ju nominerad för Steven Spielbergs ”The Fabelmans”.
Känner du några av de som har gjort eller är med i några av tävlingsfilmerna?
– Så är det onekligen. Så blir det i en bransch där man varit med några år. Man träffar dem och får en relation. Alicia Vikander träffade jag redan när hon gjorde ”Till det som är vackert” (2010). Sedan har vi träffats genom åren i festivalsammanhang. Men man får vara neutral.
(Alicia Vikander har huvudrollen i internationella tävlingsfilmen ”Firebrand”)
Siktar på tre – eller fyra Guldpalmer
– Den vanligaste frågan jag har fått av utländska journalister… det är ju för att jag har sagt att jag vill bli den förste att vinna tre Guldpalmer, det är om jag därför inte tänker ge priset till Ken Loach om han har gjort en bra film.
(Ken Loach har också vunnit två gånger och tävlar med ”The Old Oak”)
– Mitt svar är då självklart att han får vinna i så fall, men jag då får sikta på fyra Guldpalmer.
Hur ska ni jobba i juryn?
– Det är mellan två och tre filmer om dagen. Tre visningar av varje film. Vi ska se invignings- och avslutningsfilmerna på galavisningarna. Och så minst två galavisningar till. Jag har tänkt att vi ska träffas efter varannan film och prata. Att inte ett ord får komma ut från det rum där vi sammanträder. Och så inför jag en lite svensk demokratisk idé, att vi turas om att inleda diskussionerna, så att det inte blir vissa starka röster i juryn som tar över.
– Och så ska vi se filmerna med publik. Inga enskilda visningar. Publikens reaktioner spelar också in i hur en film fungerar.
Flydde salongen
Det vet Ruben Östlund. Galavisningen av ”Triangle of sadness” i fjol väckte stor uppståndelse inte minst under den cirka en kvart långa scenen där de flesta av passagerarna på en lyxkryssning spyr och skiter på sig. Ett fåtal lämnade visningen.
Men filmen inte bara vann Guldpalmen. Den blev trefaldigt Oscarsnominerad, fyrfaldig vinnare av European Film Awards och en publiksuccé.
Slog von Triers rekord
– Vad folk i branschen talar om när det gäller europeisk film och Cannes, var hur mycket biljetter Lars von Triers ”Breaking the waves” en gång sålde. Men det var på 90-talet (1996). Nu är det post-pandemi och ”Triangle of sadness” slog den siffran, den är snart uppe i fyra miljoner sålda biljetter utanför Norden. Det har gett biografägarna hopp om branschen. Jag blir glad när de får energi och känner att deras verksamhet är viktig.
Samtidigt som 2022 blev Ruben Östlunds mest händelserika år i karriären, var han också nybliven småbarnspappa, sonen Elias är nu drygt 1,5 år.
– Det funkar om man har en partner som inte heller har så regelbundna arbetstider. Sina (tyska hustrun) är modefotograf och så har jag haft mina tvillingdöttrar, de fyller 21 i år, med både i Cannes och på Oscarsäventyret. Ju äldre man blir, ju mindre hetsar man upp sig. När Elias tappade sin enda napp på flyget till Los Angeles, letade vi i över en timme i mörkret. Men man kan se det som research för min nästa film (skratt), som ju utspelas på en långdistansflygning.
Under filmfestivalen får Ruben Östlund bo på Hotel Carlton, Cannes lyxigaste, som åter öppnats efter två års renovering.
– Men jag kommer att ha familjen i krokarna, säger han.
Ruben Östlund om…
… modellen Emily Ratajkowski, som när hon inte fick rollen i ”Triangle of sadness” sa att hon ger upp skådespelardrömmarna för att filmbranschen är så sexistisk:
– Jag provfilmade henne. Hon var nära att få rollen. Hon hade lite av den erfarenhet jag ville att rollfiguren skulle ha. Vi hade intressanta diskussioner om skönhet som ett kapital. Jag skickade ett sms till henne när hon beklagade sig, skrev att hon inte skulle ge upp, och hon svarade snällt på det.
… han mött den svenska avundsjukan efter alla framgångar:
– Jo, det är klart jag känt av det. Men jag är likadan, om någon svensk sticker ut, blir jag lika snål själv. Eller… jag var så. Kanske är det en svensk och tysk mentalitet. Skådespelaren Daniel Brühl bor också på Mallorca. Han visade en tidning där filmen han är med i, ”På västfronten intet nytt”, utsågs till den sämsta tyska filmen någonsin. (Filmen har hyllats och vann fyra Oscars)
… framtiden, på Mallorca eller i Göteborg:
– Vi kommer att ha kvar huset på Mallorca, sedan får vi snart tillbaka lägenheten i Göteborg när huset är färdigrenoverat. Det är lite öppet hur våra liv ser ut. När Elias blir större och ska börja förskolan får vi bestämma oss.
… kommande filmen ”The entertainment system is down”, om en långdistansflygning:
– Jag har precis börjat skriva manus och har så jäkla roligt då, det är som en film som skriver sig själv. Grundförutsättningen gör det lustfyllt, här finns en ram att hålla sig inom som ger energi. Var vi sedan ska spela in… det finns många möjligheter, bland annat en flygplats utanför Madrid som aldrig öppnade.