En mustig film – som inte gör dig besviken

Karolina Fjellborg

Så bra är ”Hobbit: Smaugs ödemark”

Hobbit: Smaugs ödemark

Regi Peter Jackson, med bl a Martin Freeman, Ian McKellen, Richard Armitage och Evangeline Lilly.

FANTASYÄVENTYR De som tyckte om "En oväntad resa" lär inte bli besvikna på andra delen i Peter Jacksons trilogi. Och de som blev besvikna på den första filmen, kan bli positivt överraskade.

För "Smaugs ödemark" är en bättre film. Tajtare, mörkare och maffigare. Och Persbrandts Beorn hade man velat se mer av. Bilbo (Martin Freeman), Gandalf (Ian McKellen) och de 13 dvärgarna fortsätter sin resa österut, för att återta Ensliga berget och dvärgarnas rikedomar från draken Smaug.

Efter en kort tillbakablick på hur Gandalf och dvärgledaren Thorin (Richard Armitage) möttes i Bree, kastas vi ut i ett storslaget äventyr som är oavbruten action, och tar oss genom marker som kryllar av hot, och dryper av en allt mäktigare ondska.I den desillusionerande skogen Mörkveden lurar gigantiska spindlar, i skogsalvernas rike härskar dvärghataren Thranduil (Lee Pace) – och överallt finns horder av orcher som lyder under den djävulusiske Nekromanten (Benedict Cumberbatch).

Vi får följa med på en hisnande flykt på vatten, till de härjade människorna i Sjöstaden, och ner i en till synes ändlös skattkammare.

På vägen får vi stifta flera fascinerande bekantskaper.

Skinnbytaren Beorn (Mikael Persbrandt) är en melankolisk och hårig jätte till karl, som kan förvandla sig till en enorm björn. Sjöstadens herre (Stephen Fry) är en feg och girig narcissist.

Bågskytten Bard (Luke Evans) bär löfte om att bli den genuina hjälte som historien behöver.

Och Tauriel (Evangeline Lilly) – som är chef för Thranduils vaktstyrka och en helt och hållet nyskriven figur – är en stolt krigare med ett stort hjärta. Hon är ett välkommet inslag bland Tolkiens alla män, och så karismatisk att självaste Legolas (Orlando Bloom) – Thranduils son som vi  känner från "Sagan om ringen" – får svårt att göra något större intryck vid hennes sida.Tonen är vuxnare, och stämningen mäktigare och mer hotfull än i ”En oväntad resa”.Det står mer på spel, ondskan vinner mark – och de spexiga buskisinslagen har tonats ner.

Och den som hade sina dubier kring en talande drake behöver inte oroa sig. Smaug (Benedict Cumberbatch) har pondus. Och avslutar med den perfekta cliffhangern.

En mustig film, med miljöer som får håren att krulla sig på armarna.