Trump och nazister hänger som en skugga över ”Purge”
Actionspäckad men deprimerande politisk satir
Publicerad 2018-07-05
The first purge
Regi Gerard McMurray, med Y’Lan Noel, Lex Scott Davis, Joivan Wade, Marisa Tomei.
RECENSION. Fjärde filmen i ”Purge”-serien tar oss tillbaka till hur allt började.
Men det är mycket med den här ”rensningen” som är ologiskt.
SKRÄCKTHRILLER De populära ”Purge”-filmerna följer en utveckling som är bekant för de flesta skräckserier – det här är fjärde kapitlet, så vid det här laget måste man ha lite nytänk. Då gör man en ”prequel” och berättar vad som hände före första filmen.
I ett framtida USA har ett nytt politiskt parti, NFFA, kommit till makten. Tillsammans med en psykolog (Marisa Tomei) utvecklar de ett socialt experiment som de tror kan visa hur man kommer tillrätta med brottsligheten.
Staten Island i New York väljs ut som det område där den första organiserade ”rensningen” ska ske – under 12 timmar får invånarna begå vilka brott de vill, mörda vem de vill.
Tappar kontrollen
Men snart tappar de kontrollen över experimentet. Forskaren, som verkar ha hittat sin examen i ett flingpaket, trodde att aggressionen skulle avta efter en första peak. Men icke.
Ju fler filmer som har kommit i den här serien, ju tydligare har den politiska satiren blivit. Här finns enstaka diskreta referenser till Donald Trump och hans ständigt pågående flört med högerextremism – men desto tydligare inslag av ren nazism bland de som brinner mest för tankarna bakom ”rensningen”. Förvänta er både hakkors och Ku Klux Klan.
Den här filmen gör det också mer givet än någonsin förr att syftet med ”the purge” är att kapa ner den rasifierade underklassen. Personerna vi följer är främst afroamerikaner i arbetarklassen som försöker överleva experimentet – och i vissa fall tjäna på det.
Hittar en nerv i konceptet
Hjärnan bakom ”Purge”-filmerna, James DeMonaco (som regisserade de tidigare filmerna men här bara ligger bakom manus), har hittat en nerv i konceptet som tilltalar våra lägsta instinkter. Samtliga filmer är absurt skruvade och blodigt actionpackade.
Men det mesta som har med ”rensningen” att göra är helt ologiskt. Forskningen som ligger bakom det saknar all rim och reson och varför skulle en auktoritär regim släppa kontrollen på det här sättet under 12 timmar? Att förtrycka en befolkning brukar diktaturer klara av att göra på grundligare, lättare och smartare sätt. Men då hade vi såklart inte haft en film.
Filmskaparna försöker understryka en samhörighet bland folk på Staten Island, men det extrema hatet och våldet gör det här även till en deppig upplevelse.