Klyschig komik som faller platt
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-18
I min vildaste fantasi 
KÄRLEK Kan en tönt utan biceps få ihop det med stans snyggaste babe? Den gamla 80-talsosande frågan väcks till liv när nobodyn Kirk en dag möter Den perfekta tjejen. Givetvis, smal, blond och storbystad.
Trött på att bli sviken av välbyggda svin fattar hon – hör och häpna – tycke. Problemet är bara att Kirk inte vågar tro på hennes kärlek. Han är ju så … eh, ”ful”?
För att den här klyschan ska få berättas ännu en gång krävs humor. Av det skruvade Bröderna Farrelly- slaget. Det räcker inte med några vulgära ”American pie”-lustigheter. Eller kräkvarningsskämt om för tidig utlösning. Alla försök till komik faller platt och landar i en enfaldig saga om att ”fula människor faktiskt kan få snygga människor”. Det är dock inte gjort helt utan hjärta. Här finns en viss värme i berättandet. Men vad hjälper det när så många filmer har gestaltat kärlekens ängslighet så mycket smartare. Se i stället om 80-talklassikern ”Can’t buy me love”. I Ronald Miller har du en trånsjuk tönt som roar – och berör.