Omöjligt att slita blicken från läckra Hollywoodfesten Mank
David Finchers nya film är en mörk och rolig pärla
Publicerad 2020-11-20
Mank
Regi David Fincher, med Gary Oldman, Amanda Seyfried, Charles Dance, Lily Collins.
FILMRECENSION. Filmerna som skulle locka publik i jul på biograferna försvann snabbare än en daglöning.
Men det finns fortfarande pärlor kvar att se.
DRAMA. David Fincher har firat framgångar med seriemördarberättelser som ”Se7en”, ”Zodiac” och ”Mindhunter”. Tillsammans med Aaron Sorkin visade han oss hur Facebook skapades i Oscarbelönade ”The social network”. Han har varit i Sverige och spelat in sin tolkning av ”Män som hatar kvinnor”. När Fincher nu dyker upp på bio (och Netflix) igen har det gått sex år sedan senaste filmen, storsuccén ”Gone girl”.
Men hela tiden, under flera decennier, har han levt med en berättelse som han ville göra. Donald Trump är en anledning till att pusselbitarna föll på plats.
Återhämtar sig efter en bilolycka
Året är 1940 och den lysande men alkoholiserade manusförfattaren Herman J Mankiewicz (Gary Oldman), kallad Mank, återhämtar sig efter en bilolycka. Han har jobb att göra. Den lovande, unge teatertalangen Orson Welles har anlitat honom att skriva manuset till hans första film som regissör i Hollywood. Mank ligger i sin säng och börjar tänka tillbaka på när han själv kom till filmstaden ett decennium tidigare och träffade två personer som skulle komma att inspirera honom, mediamogulen William Randolph Hearst (Charles Dance) och hans älskarinna, filmstjärnan Marion Davies (Amanda Seyfried).
”Mank” har saluförts som berättelsen om striden bakom ”En sensation” (1941), kanske mer känd under originaltiteln ”Citizen Kane”. Världens bästa film, i mångas tycke. Två personer belönades med en Oscar för det briljanta originalmanuset, Mankiewicz och Welles. Men det har hela tiden funnits tvivel om vem som egentligen skrev manuset.
Bryr sig någon verkligen om den frågan? Nej, konstaterade Fincher när han läste första utkastet till ”Mank” som hans far Jack skrev för många år sedan. Det var först när Jack fokuserade på Mankiewicz själv som projektet blev intressant för Fincher.
Speglade vår tid
Och ytterligare några år senare, när Trump valdes till president, insåg regissören att en viktig del av handlingen speglade vår tid på ett kusligt sätt. Jack Fincher visar i manuset hur Hollywoodmoguler hjälpte den republikanske guvernören bli omvald 1934 genom att producera reklamfilmer som var fulla av lögner om den demokratiske utmanaren, socialisten Upton Sinclair.
Väljarna gick på bluffen, precis som de gjorde i presidentvalet 2016.
”Mank” är en av detta eländiga års bästa filmer. Tanken var att skapa något som ser ut vara gjort samtidigt som ”Citizen Kane”, en lika stilig kompanjon, och det är omöjligt att slita blicken från alla läckra bildlösningar i svartvitt. Ljudet är självklart i mono, men lika fylligt som om det vore stereo, och musiken är storslaget hollywoodsk, en spännande övning för Nine Inch Nails-proffsen Trent Reznor och Atticus Ross.
Dialogen är rolig, det pågår alltid något spännande i varje bildruta och flera i rollistan har aldrig varit bättre. Det sedvanliga mörkret som brukar finnas i Finchers filmer sveper in oss på ett oemotståndligt sätt.
När filmen är slut undrar jag dock lite hur pass känslomässigt engagerad gemene man kommer att vara? Kanske blir allt det här hollywood- och nostalgiporriga i första hand en present till cineaster och en mognare publik. Och inte minst David Fincher själv.
”Mank” visas på bio Capitol i Stockholm från och med i dag, fredagen den 20 november, och får premiär på Netflix den 4 december.
Se även…
... två giftiga mästerverk från 1950 som också handlar om Hollywoods mörka sidor: ”Allt om Eva” och ”Sunset Boulevard”.
Visste du att…
... på 90-talet skulle Kevin Spacey och Jodie Foster ha spelat huvudrollerna, då Fincher planerade att göra filmen efter ”The game” (1997)?
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook för filmnyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.