En film för de redan frälsta

<plus2 /> Broder Daniel forever

<p>Få svenska rockgrupper har väl blivit så mytomspunna, fått så mycket uppmärksamhet eller så pass hängivna fans som Broder Daniel, trots att bandet genom åren inte varit så förfärligt aktivt. För oss som inte övertygats om deras storhet, är de mest kända för några låtar på ljudspåret till Lukas Moodyssons film ”Fucking Åmål” (1998).</p><p class="noIndent">Filmen följer bandets medlemmar under några månaders förberedelser inför den allra sista konserten på fjolårets Way out west-festival i Göteborg inför tiotusentals gråtande fans.</p><p class="noIndent">Det är, det bör sägas direkt, en film som vänder sig till de redan frälsta. Här finns inga basfakta om gruppens historia. Gitarristen Anders Göthbergs tragiska död förra våren berörs nästan som i förbifarten. Henrik Berggren, gruppens frontfigur, pratar och pratar, men sitter oftast ensam på typ en parkeringsplats och pratar som ut i tomma intet.</p><p class="noIndent">Även musikavsnitten är lite märkligt filmade. Vi hör kraftfulla gitarrslingor, men ser ingen spela dem. Så småningom förstår man att det är för att de skapats av Mattias Bärjed, inhyrd gitarrist från Soundtrack of Our Lives. Men han tillhör ju inte Broder Daniel, så han får knappt vara med i bild.</p><p class="noIndent">Här finns dock scener, i några låtar från avskedskonserten, som effektivt visar publikens närgångna kärlek till sina idoler. Men några nya beundrare lär filmen knappast ge till Broder Daniel.</p>

Jan-Olov Andersson