– Kändes som ’Truman show’

Jan-Olov Andersson

Jonas Karlsson återskapade verkligheten i nya filmen

Det började med ett inställt lunchmöte.

Sedan skrev Jonas Karlsson en novellsamling. Som nu blivit filmen ”Stockholm stories”. Med Jonas i en av rollerna.

– Filmen är väldigt romantisk, det är något hon har lyft upp ur novellerna. Jag har inte sett på dem så, säger han.

Hon är regissören Karin Fahlén, som tillsammans med producenten Martina Stöhr hörde av sig för flera år sedan med förfrågan om att filma skådespelarens debut som författare, novellsamlingen ”Det andra målet” (2007).

– De var ihärdiga. Och så tycker jag väldigt mycket om Erik Arhnbom (manusförfattare). Vi träffades, pratade om temat, det här med storstaden, högpresterande männi­skor, ensamheten och allting. Han fick fria händer att kasta upp det i luften och sätta ihop det igen.

Nästan bara hitte-på

Bokens/filmens männi­skor är raka motsatsen till Jonas Karlsson själv, som är lyckligt gift trebarnsfar.

– Ingen av historierna är på något sätt baserade på något som hänt, allt är hitte-på.

Utom en sak. Kompisen som inte dyker upp till en lunch på krogen Gondolen i Stockholm.

– Det är det enda som verkligen har hänt och blev upprinnelsen till boken, sedan hittade jag på alternativa händelseförlopp. Jag satt och väntade på Daniel Lind Lagerlöf som bara hade tagit fel på dag.

Surrealistiskt

Att inför ”Stockholm stories” spela in den scenen på Gondolen, bara något bord från där han själv hade suttit och väntat, tyckte Jonas Karlsson var ”lite surrealistiskt”.

– Det kändes som … med Jim Carrey, hela hans värld, i ”Truman show”.

Sedan väcker alltihop förstås också starka känslor på grund av att det var just Daniel Lind Lagerlöf som Jonas den gången skulle ha lunchat med. Regissören som han gjorde åtskilliga tv- och långfilmer med. Och som försvann spårlöst i oktober 2011, blott 42 år gammal, när han letade inspelningsplatser på de branta klipporna utanför Tanumshede på västkusten.

– Jag tyckte väldigt mycket om Daniel. Vi hann ju göra en hel del tillsammans och hade ju tänkt göra mer, alltihop är bara så fruktansvärt hemskt tråkigt.

Karlsson om…

… den Guldbagge-nomi­nerade genombrottsrollen i ”30:e november” (1995):

– Inspelningen var lite High Chaparall. Det skulle vara slagsmål mellan skinnhuvuden och invandrargäng. De löste det genom att ta dit alla sina polare på vardera sidan. Jag fick en duktig smäll, bröt av en del av framtanden och blödde i munnen. När jag låg på marken tänkte jag: Varför gör jag det här, jag har ju precis kommit in på scenskolan?

… det värsta han gjort ­ i karriären:

– Var när vi var desperata att dra in pengar till nystartade Stockholms improvisationsteater. Stand up hade precis slagit igenom, en krog­ägare tänkte att det skulle väl vara något liknande och erbjöd oss att få betalt om vi körde teatersport i baren. ”Kan vi få ett land? Ett yrke?”, sa vi till publiken. ”Kan ni hålla käften?” svarade de, de ville bara dricka öl.

… titelrollen i ”Richard III”, just nu hyllad uppsättning på Dramaten:

– En textläxa så det liknar ingenting. Men jag har det bra, jag har fått möjligheten att välja. Skriva ibland. Det var fantastiskt kul att göra 130 föreställningar av ”Rain man” på Rival. Och att så plötsligt få vara i det här sammanhanget och ägna sig åt Shakespeare.