Frågorna får aldrig svar
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-05-21
Hur kunde hon 
DOKUMENTÄR Å ena sidan ett människoöde som berör. Å andra sidan en film som undviker allt för många viktiga frågor. Och det finns nästan inget mer irriterande än personporträtt som är ofullständiga.
På 1980-talet var Lillemor, då 19 år, au pair-flicka i Frankrike. Hade en kort romans, som innebar att hon blev HIV-smittad. Tillbaka i Sverige möter hon en man, gifter sig, får barn – men håller tyst om sin sjukdom. När sanningen uppenbaras, polisanmäls hon av maken. Får 2,5 år i fängelse och förlorar vårdnaden om barnen.
Filmen följer Lillemor framför allt mot slutet av och efter fängelsestraffet. Hennes omstart i livet.
Mycket saknas tyvärr i filmen. Åtskilliga år i Lillemors liv, före äktenskapet. Vad hon arbetar med. Varför maken polisanmälde, han kunde ju bara skilt sig. Och med tanke på att hon uppmanades att hålla tyst om HIV-smittan i fängelset: Gjorde hon det? Och hur var fängelsetiden?
Tror nog att många av oss har glömt skriverierna om ”HIV-kvinnan”, som hon kallades i media, så man förstår inte riktigt varför hon nu vill fläka ut sitt jobbiga liv i en film.
Med det sagt: man blir ändå berörd av historien. Inte minst av vilken underbar mamma Lillemor har, som finns där genom alla kriser. Fler sådana Ullor och vår värld skulle vara en bättre plats att leva i.