Chadwick Boseman är som en tryckkokare i sin sista filmroll
’Ma Rainey’s black bottom’ är en laddad tragedi
Publicerad 2020-12-16
Ma Rainey’s black bottom
Regi George C Wolfe, med Viola Davis, Chadwick Boseman, Glynn Turman.
FILMRECENSION. En svettig inspelningsstudio.
Det är den rätta miljön för ett drama där känslorna når kokpunkten.
DRAMA. Vi befinner oss i Chicago på 1920-talet. En skiva ska spelas in med bluessensationen Ma Rainey (Viola Davis). Ett inhyrt band väntar. Irritationen ligger som ett moln över inspelningsstudion. Ma är sen och när hon väl kommer har hon med sig en älskarinna (Taylour Paige) och en systerson (Dusan Brown) som hon vill ska medverka på skivan, trots att han stammar. Ma får som hon vill; managern och producenten är vana vid att vika sig.
Bluesbandet är en tajt liten kvartett, med en både svag och stark länk: den yngre trumpetaren Levee (Chadwick Boseman). Han är envis och ambitiös, skriver egna låtar och arrangemang. Levee har stor talang, men klarar inte att lyda auktoriteter. "Laget före jaget” är inget han har hört talas om. Ma vet redan från början att hon måste få honom att fatta vem som är chefen.
Boseman blev ett globalt fenomen i och med sin huvudroll i ”Black panther” (2018), men dog chockerande nog tidigare i år. Det här är sista rollen och han är en stark Oscarkandidat som den olydige musikern. I Bosemans tolkning är Levee som en tryckkokare, allt närmare en explosion ju längre dramat pågår.
Baserad på en 80-talspjäs
Det doftar teater över ”Ma Rainey’s black bottom” – men ändå inte. Filmen är baserad på en 80-talspjäs av August Wilson och utspelas till största del inne i den där studion, samt angränsande utrymmen. Några få scener är utomhus. Men som film har den ändå ett eget uttryck, i hur Ma Raineys maktspel skildras, i hur kameran fångar alla 20-talsdetaljer i kostymer och scenografi.
Boseman i all ära, men själv knockas jag av Viola Davis som ”mother of the blues”. En kvinna som vis av erfarenhet vet exakt vad hon som svart kvinna måste göra för att behålla auktoriteten mot de vita männen i kostym och ungtuppar i bandet.
Sociala spänningar bidrar till hetta
Självklart bidrar de sociala spänningarna till hettan i filmen. Den märks i rollfigurernas relationer, i berättelserna som bandmedlemmarna delar med sig av och i verkligheten utanför studion, representerad av en rasistisk polis.
En laddad karaktärsstudie och tragedi, fast rotad i den afroamerikanska kulturen. Tanken är givetvis att vi ska notera att somliga saker har inte förändrats på 100 år.
”Ma Rainey’s black bottom” har premiär på Netflix på fredag, den 18 december.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook för filmnyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.