The informant!
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2009-12-11
Genial Damon i svart komedi
Få regissörer hoppar mellan olika filmgenrer med sådan lätthet som Steven Soderbergh. Bara under de senaste två åren har han gjort stjärnspäckad Hollywoodfilm (”Ocean’s Thirteen”), ambitiös Che Guevara-biografi i två delar, independentfilm med en porrstjärna i huvudrollen (”The Girlfriend experience”, som visades på Stockholms filmfestival) och så nu ”The informant!”, ännu en påkostad Hollywoodfilm.
Den har verklighetsbakgrund, men redan i förtexterna står det att man har tagit sig friheten att ”förbättra historien av dramaturgiska skäl”.
Förlagan är en i USA välkänd bok av grävande journalisten Kurt Eichenwald.
Men forska inte i det, ju mindre man vet om intrigen i förväg, ju mer underhållande blir filmen.
Matt Damon spelar Mark Whitacre, biokemist på jordbruksindustrijätten Archer Daniels Midland (ADM). Trots att han snabbt gör karriär i företaget, blir han angivare och tillsammans med FBI hjälper han till att avslöja en multinationell priskartell ADM har ihop med utländska konkurrenter.
Filmen skulle ha kunnat vara en regelrätt thriller, så spännande är intrigen. Eller ett inträngande personporträtt av en oerhört smart person, som ändå inte riktigt har alla hästar hemma. De bitarna finns med, men framför allt har Soderbergh gjort en svart komedi av alltihop.
Historien utspelas under några år på 1990-talet, men filmens blekta färgskalor, Marvin Hamlischs glättiga filmmusik och huvudpersonens överdrivet präktiga privatliv, inklusive en överdrivet perfekt hustru (Melanie Lynskey), doftar mer 1960- eller 1970-tal. Det är som att Soderbergh ytterligare vill öka ironifaktorn.
Upptakten är lite trög, det blir betydligt bättre halvvägs efter FBI:s avslöjande, när historien tar nya och oväntade turer.
Bra spel överlag, men ”The Informant!” är framför allt Matt Damons film. 39 år gammal, med en lite gubbig mustasch och 15 kilo extra rondör, förkroppsligar han genialt en medelålders man vars storvulna självbild vänder upp och ned på många människors liv.
Jan-Olov Andersson