Espinosa: Därför lyckas svenskarna i Hollywood
Publicerad 2015-05-01
Bioaktuelle regissören Daniél Espinosa avslöjar hemligheten: Socialdemokratin
Daniél Espinosa, 38, är en av få svenska filmregissörer som har lyckats i Hollywood.
Nöjesbladet mötte honom för ett samtal om allt från nya filmen ”Child 44” och varför Denzel Washington avgudar Fares Fares, till socialdemokratins betydelse för svenskarnas framgångar i USA.
Högt uppburna Hollywood-regissörer brukar normalt gärna ta emot i en svit på Grand Hôtel.
Daniél Espinosa undrar om vi inte kan dricka kaffe på innergården till hans lägenhet på Södermalm i Stockholm.
Uppe i lägenheten är det babyinferno, säger han.
Det finns någon gulligt i att en 38-åring som har filmat utdragna biljakter på mångmiljonstaden Kapstadens gator, som har varit arbetsledare för hundratals människor på två stora Hollywood-produktioner, nu som nybliven pappa är ganska så borta när det gäller hur den närmaste tiden kommer att se ut.
"Inspirerande att vara pappa"
– Hon föddes för bara några dagar sedan. En dotter. Hon har ännu inget namn. Det är fantastiskt. Jag vet ju ännu ingenting om hur någonting kommer att bli, egentligen. Men det är helt otroligt inspirerande att vara pappa, säger han.
Känslor man själv hade när första barnet föddes. Han frågar lite om mina barn. Men mest pratar vi förstås film. Till skillnad från många andra i branschen, har Daniel inget emot att prata om filmer han nobbade. Eller sådana han varit erbjuden att göra.
Men vi börjar med ”Child 44”, premiär i dag.
Bygger på Tom Rob Smiths succédeckare och handlar om jakten på en seriemördare under Stalin-regimen i 1950-talets Sovjetunionen. Tom Hardy, Noomi Rapace, Joel Kinnaman, Gary Oldman, Vincent Cassel och Fares Fares har de största rollerna.
– När Ridley Scott castade Noomi till ”Prometheus” blev han lite besatt och dök ned i den nya svenska filmvågen. Han tyckte mycket om ”Snabba cash”. Han ringde mig i Paris under de sista inspelningsdagarna av ”Safe house” och frågade om jag ville läsa en historia han inte riktigt hade tid för att göra själv. Om du tycker det är bra, kan du komma till London och äta middag med mig, sa han.
– Jag tänkte: Oavsett vad jag tycker, tänker jag säga att jag tycker om det, för jag vill äta middag med Ridley Scott och fråga ut honom hur fan man gör ”Blade runner”. Han gjorde den när han var 42. Jag var 36 då, nu har jag fyra år kvar att göra en lika bra film.
Historien var, förstås, ”Child 44”.
– För mig handlar filmen mer om vad som händer med människor som lever i en diktatur, hur de och deras moral förändras, än om jakten på en seriemördare.
Flydde diktaturen
Daniél Espinosa hade länge haft lust att göra en sådan film. Han hade det, så att säga, i blodet.
Född och uppvuxen i Skogås, söderförort till Stockholm. Mamman är svenska, men uppvuxen i Colombia. Sedan drog hon till Chile, träffade en judisk chilenare och båda deltog aktivt i frihetskampen mot Pinochet-regimen.
– Året innan jag föddes flydde de från diktaturen i Chile. Min farbror mördades under den regimen, jag har hela tiden vuxit upp med historier från den tiden.
Mamman, som jobbar på Sida, har från och till jobbat utomlands. Åren när Daniél var 9-14 år bodde familjen i Guinea-Bissau i Afrika.
Tillbaka hemma i Skogås som tonåring hamnade Daniél i ett gäng och 17 år gammal dömdes han till två års ungdomsfängelse för hemfridsbrott, grov stöld, försök till mened och hot mot ett vittne.
– Jag hade aldrig varit någon ledare eller drivande person i gänget utan snarare varit den lite töntige bokmalen som hängde på, sa han i en intervju i Dagens Industris Weekend-bilaga.
När mamman åter skulle jobba utomlands, utmättes inte straffet och Daniel fick i stället gå på Sigtunas förnäma internatskola.
Något som kom att förändra hans liv. Och leda honom in i filmbranschen. En av hans bästa vänner blev Johan Hallström (numera skådespelare), son till filmregissören Lasse Hallström, som då hade flyttat till USA och en framgångsrik Hollywood-karriär.
– Jag träffade Lasse när han kom förbi och hälsade på. En stor uppenbarelse, han var en jättefin och ganska normal man. Men han var inte klokare än min pappa och jag tänkte att om Lasse får lov att göra film i USA, då kunde väl jag i alla fall få lov att göra film i Sverige. Så började drömmen.
Danska filmskolan
Han sökte och kom in på den danska filmskolan, då hetast i världen sedan Dogma-rörelsen hade erövrat världen.
Han gjorde två bra filmer – ”Babylonsjukan” (2004) och danska ”Utanför kärlekern” (2007) – som inte gjorde så mycket väsen av sig. Sedan kom första ”Snabba cash”-filmen (2010). Sedan väntade Hollywood och ”Safe house” med Denzel Washington, Ryan Reynolds, Vera Farmiga, Brendan Gleeson och Sam Shepard. Han fick med polarna Joel Kinnaman och Fares Fares i biroller.
Jag har alltid undrat: hur jäkla skitnervös var du för att filma de där enorma biljaktsscenerna i ”Safe house”.
– Det var framför allt nervöst att planera dem. De sa: Gör en story-board på biljakten. Då frågade jag, typiskt svenskt: Hur mycket får vi ta? Hur många bilar? Vad får det kosta? Då sa de bara: Vi förstår inte vad du menar, gör en biljakt!
– En kompis och jag plockade ihop favoritsekvenser från ”Bourne”-filmerna, ”Ronin”, Steve McQueen-klassikern ”Bullitt och lite andra filmer. Så tog jag ned Josef Fares och pingpongade idéer med honom. Vi filmade biljakten varenda lördag-söndag under fyra månader. Och spelscenerna måndag-fredag.
Är inte Josef Fares avundsjuk på din Hollywood-karriär?
– Han är ju en av världens största spelmakare nu efter ”Brothers: A tale of two sons”. Ingen annan har gjort ett spel som har kostat så lite och som haft sådan framgång.
Så han tjänar ännu mer stålar än du?
– Det har han alltid gjort och kommer alltid att göra (skratt). Spelvärlden är ju större än filmvärlden nu.
Typiskt svenskt, sa Daniél Espinosa lite tidigare. Flera gånger pratar han också om den socialdemokratiska andan som en av orsakerna till svenskarnas framgångar i Hollywood.
– Svenska skådespelare kommer från teatertraditionen. Kan sitt hantverk, är alltid väl förberedda, har inga divalater.
– Vi är uppvuxna i en socialdemokratisk tradition. Att jobba hårt, att inte sätta sig på andra, vi tycker om att sitta tillsammans med alla människor i teamet och är vana att jobba i en mer platt hierarki.
– Och Fares Fares… alla blir lite snällare när han är på plats. Fråga Kathryn Bigelow (regissör till ”Zero dark thirty”), hon säger samma sak.
– På ”Child 44”… Tom Hardy bara avgudade Fares. Denzel Washington också på ”Safe house”. Han var så imponerad av denne store libanesiske man som var totalt orädd för honom, som inte höll igen i slagsmålen och som också var en så duktig skådespelare.
Så det var inga problem för dig att anlita ett gäng polare i ”Child 44”?
– Nej, Fares känner ju folk till nu. Noomi är en skarpt lysande stjärna. Joel också, hans namn hjälpte faktiskt till med finansieringen. Och för mig var det härligt att ha några nära vänner med under inspelningen i Prag. Som regissör, kan det bli ganska ensamt ibland.
Det här är Daniél:
Namn: Daniél Espinosa.
Ålder: 38.
Bor: Södermalm, Stockholm.
Familj: Tjej, nyfödd dotter, mamma, pappa, nio syskon.
Karriär: Filmerna ”Babylonsjukan”, ”Utanför kärleken”, ”Snabba cash”, ”Safe house”.
Aktuell: Nya filmen ”Child 44” har premiär i dag.
Daniél Espinosa om…
… filmerna han nästan gjorde:
– ”The invitation game” blev jag erbjuden, då filmade jag ”Child 44”. ”Prisoners” krockade med ”Safe house”. De två filmerna har jag lite ont i magen över, de blev ju fantastiska.
… filmerna han nobbade:
– Den blev ju dålig, ”Abduction” där Michael Nyqvist var med. Och en uppföljare till ”Daredevil”. Jag ville göra en reboot, de ville göra den i samma anda som Ben Affleck-floppen.
… att ”Child 44” totalförbjudits i Ryssland:
– Jättetrist. Och det visar att det är en annan tid i Ryssland nu. Boken var jättestor succé och hyllad för sin historiska precision. Nu anklagas filmen för att vara historieförfalskning.
… kommande projekt:
– Närmast ligger nog filmen om bombdramat under Boston maraton. Har fått 70 sidor av manus, det är fantastiskt. För mig handlar det om två killar, med ursprung i Tjetjenien, som blev förnekade Den Amerikanska Drömmen.