Min förberedelse: Första delen av ordet super-kropp

Henrik Lundgren

Persbrandt om inspirationen till rollen som alkoholiserad pappa: ”Livets hårda skola”

Avspärrade ­gator, uniformerad polis och 150 statister.

Det är fullt pådrag i Vänersborg när Mikael Persbrandt spelar in film.

– ”Mig äger ingen” är en jävligt vacker historia, säger han.

Det är Åsa Linderborgs hyllade bok ”Mig äger ingen” som nu ­håller på att bli film i Vänersborg och Trollhättan. I huvudrollen som alkoholiserade pappan Hasse – Mikael Persbrandt, 49.

– Komplexa roller som ger möjligheter att göra ett ­porträtt av en hel människa ställer ju lite större krav på en skådespelare. Eller ett annat sorts krav. Endimensionella James Bond-roller kan vara nog så svåra att få liv i, men det här är ju en hel människa. Jag hoppas att jag ska göra ­honom rättvisa, säger han.

Vad tyckte du om boken?

– Jag ska meddela det sen, jag ska läsa den först.

Persbrandt har varit rejält i ropet på sistone, med huvudrollen i bland annat Hamilton-filmerna och Peter Jacksons ”Hobbit: En oväntad resa”. Nu spelar han pappan i Åsa Linderborgs självbiografi.

Vrålar slagord

I scenen som i går spelades in i Vänersborg går dottern ­Lisa i ett 1 maj-tåg tillsammans med mamman.

Där får hon syn på sin ­pappa som berusad står och hänger över sin cykel. Gatorna runt omkring är avspärrade av ­vakter och uniformerad polis. 150 statister har klätts ut i tidstypiska kläder och vrålar slagord.

Och Mikael Persbrandt ser ut att trivas.

– Jag har haft förmånen att få spela roller som legat rätt för min ålder, eller kanske till och med rätt för den period där jag själv befinner mig i livet. Från vilsna, impulsstyrda, unga män till lite reflekterande fäder. Det är välgörande, säger han.

Identifierar sig

Boken och filmen utspelar sig i slutet 1970-talet, fram till 1993.

– Jag kan absolut identifiera mig med min rollfigur och med papparollen. Jag växte ju upp och var ung på 70-talet. Jag har gått i mina demonstrationståg, jag har sett nedmonteringen av välfärdssverige. Det är en jävla bra roman som skildrar en tid där jag gått från barn till vuxen. Jag föddes 1963, i en socialdemokratisk släkt. Det finns många paralleller till mig själv.

Inför Hamiltonfilmerna ­skaffade du dig ”Superkroppen”. På vilket sätt har du förberett dig för den här filmen?

– Första delen av det där ordet. Livets hårda skola.