Så bra är DiCaprios ’Wolf of Wall Street’

Jan-Olov Andersson

DRAMA Stratton Oakment var en börsmäklarfirma som under 1990-talet omsatte miljoners miljoner dollar i New York-förorten Long Island.

Lite grann den fula kusinen till de mer ansedda ”riktiga” mäklarna på Wall Street.

Grundaren Jordan Belfort (numera 51 år) hade en, minst sagt, lättsinnig inställning till vad som var lagligt och om huruvida de som satsade pengar skulle få tillbaka sina investeringar eller inte. Han själv och de som jobbade med honom däremot … under hans ledning var företaget som ett Sodom & Gomorra där de anställda söp, knarkade, knullade runt med varandra och prostituerade, knarkade ännu mer, tvättade pengar, överförde pengar till schweiziska banker och så småningom fick de FBI hack i hälarna.

Om detta har Martin Scorsese gjort en film som väl i hans ögon är en svart ironisk komedi.

För honom är förmodligen igenkänningsfaktorn hög. Efter genombrottet som regissör med ”Taxi driver” (1976) missbrukade han under ett antal år precis samma droger (snarare än kvinnor) i ungefär samma omfattning som Jordan Belfort.

För en utomstående är historien lika mycket en djupt tragisk skildring av mänskligheten.

Det är svårt att inte bli imponerad av filmen. Av hur en 71-åring som med all rätt räknas som en av vår tids bästa filmregissörer så totalt behärskar allt som har med filmmakandet att göra. Och som kastar sig in i det med en energi som om han vore ett nybörjargeni. Skådespeleri, bildvinklar, klippning, musikläggning … Scorsese jobbar hysteriskt, som om han fått hur mycket pengar som helst för att göra världens bästa musikvideo under MTV:s storhetsperiod.

Fast Scorseses musikvideo är inte tre minuter, utan tre timmar.

Han lånar från sig själv. Det mästerliga och nästan påtända avsnitt i ”Maffiabröder” (1990) där man under ett hektiskt dygn liksom får träda in i psyket hos Ray Liottas rollfigur… så galet uppskruvad är hela ”The wolf of Wall Street”.

Det blir för mycket, dock utan att någonsin bli tråkigt. Och Leonardo DiCaprio spelar huvudpersonen med en sådan oljig charm att man nästan önskar att han ska blåsa allihopa.

Han lär få en Oscars-nominering. Helt rättvist. Lika rättvist som det är att Chiwetel Ejiofor lär blåsa honom på priset, för ”12 years a slave”.