Carolina träffsäker debutant

Jan-Olov Andersson

Så många får ”Blondie”

helskärm

drama En film som är ett rejält kliv framåt för Jesper Ganslandt som regissör.

Både form- och innehållsmässigt är detta Ingmar Bergman-doftande familjedrama betydligt bredare i sitt anslag än hans tidigare filmer.

Och Ganslands personregi imponerar, de professionella skådespelarna är precis så uttrycksfulla, eller ännu bättre, som man förväntar sig.

Tre systrar – Carolina Gynning, Helena af Sandeberg och Alexandra Dahlström – samlas i det ståtliga barndomshemmet för att fira mammans (Marie Göranzon) 70-årsdag.

Men deras uppväxt har varit trasslig, så det blir lika mycket ett utmärkt tillfälle att vädra gamla oförrätter, som att fira mamman.

Men ”Blondie” är kort. För kort, 20–25 minuter till hade kunnat fördjupa person­porträtten.

Omsusade Carolina Gynning, då?

Somliga kanske tycker att hon ”bara” spelar en variant av sitt forna jag; snygg blondin som blivit ytlig fotomodell som missbrukar kokain och män. Men ser man bort från Gynnings kändisskap, upptäcker man en bra debutant som träffsäkert och känsligt ger kött och blod åt just en sådan person.