En udda historia med kännbart låg budget

Jens Peterson

Karaokekungen

helskärm

Man kan kalla det magisk realism, om man är snäll. Eller teater med låg budget. De har inte ens haft råd med karaoke, och definitivt inte råd att betala vad det kostar att använda kända låtar. Man får liksom föreställa sig.

”Karaokekungen” handlar om Pirko i Göteborg, som under en pratsjuk inledning visar sig ha trista kompisar, inget jobb och en gravid flickvän (Mia Skäringer) som lämnar honom och berättar att hon legat med alla hans vänner.

Han tar tåget norrut (får man tänka sig, vi är i Film i väst-trakter) och möter sin alkoholiserade mormor. Märkliga personer. Skrönor mellan dikt och verklighet. När han gör succé som karaoke-Elvis kommer bekanta och mamman tillbaka. Till och med den elaka flickvännen.

Huvudpersonens inre röst spelas av en hålögd Sten Ljunggren som ger råd. Till och med när han älskar med Mia Skäringers rollfigur i en naken scen sitter Ljunggren där bredvid och muttrar om samlagsställningar. Skäringer känns plockad från en ”Mia & Klara”-sketch, de andra från olika scener.

Udda film. Många ideer, lite resurser.