Kriminellt idiotiskt

Jens Peterson

till Göta kanal 3 – kanalkungens hemlighet

Man kan kalla det en barnfilm.

Men det känns elakt mot barnen.

De förtjänar inte att kopplas ihop med slarvigt berättade historier där klippdockor beter sig idiotiskt.

helskärm

Det börjar dock bra. Jag gillar förtexterna. En blå linje dras västerut över Sverigekartan och pedagogiskt visas de olika landskapen. Trevlig musik spelas.

Men sedan går det utför. Varvsägaren Janne väntar pengar från Italien som ska fixa en skuld han har till kronofogden. Plötsligt befinner Janne sig i Venedig där han obegripligt nog åker gondol och obegripligt skriker åt gondoljären att köra snabbare.

Fyra män står som ansvariga för manus. De slog huvudena ihop och kom på ett skämt: Sara Sommerfelds rollfigur har tandställning.

Någon blir blöt = roligt

Det här gänget tror att de har hittat formeln för filmhumor och upprepar den gärna.

Någon blir blöt = roligt. Någon blir jätteblöt = ännu roligare. Flera blir dyblöta = fantastiskt roligt. Den som vill se folk ramla i vattnet eller bli nedskvätta kan tryggt njuta av ”Göta kanal 3”.

Första timmen tjafsas det om pengar. Kronofogden har blivit spelmissbrukare och det finns faktiskt en kappsäck med pengar. Som i Pippi Långstrump.

Efter en timme tänds en gnutta hopp och det börjar se ut som en film. Flera personer jagar efter kanalkungens hemlighet och allt liknar de där 60-talskomedierna med stjärnor som från olika håll tävlar om att först nå skatten med guldpengar.

Men för mycket är för svagt. Specialeffekterna, och jag använder ordet generöst, är sämre än 70-talets Pippi Långstrump.

En massa båtar

Scener bara staplas på varandra. En del beter sig olagligt men filmens största brott är att alla rollfigurer är kriminellt korkade. Varför ens placera dem i en sorts verklighet när de inte ens kan prata med varandra trovärdigt?

Man får i varje fall se många båtar. Väldigt varierade flytetyg blir det.

I en scen får Eva Röses rollfigur frågan: Vem av dem håller du på?

Hennes svar: Ingen.

Precis.